Alla inlägg under mars 2009

Av Bengt Pantzare - 28 mars 2009 11:42

I natt drömde jag och när jag vaknade misstänkte jag att det var solförmörkelse men det var snön som vräkte ner. Tack och lov så uppenbarade sig inte Einar Kock i drömmen, det gäller att hitta det positiva trots att det bara är tre månader kvar tills det vänder mot mörkare tider igen.

Jag har influerats av driftiga människor och det mesta jag beskriver i mina drömmar har därför, i det mesta, verkligen beskrivits. För att, om möjligt, få en helhetsbild av berättelsen rekommenderas du varmt att först närma dig inlägget om - Potenta Gnarp.

Nåväl, i den här drömmen beslöt sig mina vänner för att göra det själva. De samlades utanför ICA Stjärnan en solig fredagseftermiddag i maj när vårsolen lyste som mest inbjudande och serotoninhalterna riktigt bubblade under huvudsvålarna. Anledningen till mötet var ett upprop om att samla in namnunderskrifter för att registrera ett parti till kommunalvalet.

Ryktet spreds med raketfart. Radio Gävleborg kom aldrig fram till ICA Stjärnan då köerna var kompakta och vidsträckta hela vägen ifrån E4:an in till Gnarp. Det blev tillräckligt många namnunderskrifter för att bilda partiet.

Förvisso tyckte jag att det var en aning populistiskt att inte se till den solidariska helheten i kommunen. Jag blev påmind om Gnarps Väl som sopade banan i kyrkovalet för ett antal år sedan. Detta kunde jag följa på nära håll - så även min dotter. Min hustru var aktiv i Gnarps Väl och var gravid - därutav dotterns medverkan. Mitt minne är opålitligt så jag måste kolla upp vem av döttrarna det var för att därigenom fastställa det riktiga årtalet.

Beröringspunkterna var inte obetydliga med Jesus från Soppero. Denne Jesus är en kompis till min pappa i Kiruna och heter Lars Törnman. Törnman har krulligt hår, stora läppar och bär glasögon. Därvidlag är han inte speciellt påminnande om Jesus den Förste och inte så litterärt bevandrat i de särskilda Skrifterna.

Lars Törnman är, enligt min far, understundom hetlevrad. Jesus inledde med att bli ordförande i Gruv 12:an i Kiruna och ställde till en massa oro i det fackliga Sverige ty Lasse vill skilja på partipolitik och fackligt arbete. Dåvarande ordförande i LO, Stig Malm, tyckte inte om detta och åkte upp till Kiruna för att ändra utvecklingen. Det gick inte så bra och jag tror att Malm, än i dag, inte tycker att denne Jesus från Soppero är någon sympatisk person.

Nåväl, Törnman blev även less på den dåvarande makteliten i Kirunas kommunalpolitik. Då ställde han sig utanför ICA Kupolen i Kiruna och samlade ihop namnteckningar, bildade ett parti och sopade banan med de etablerade partierna.

Ursäkta mig om jag avviker från ämnet och ska försöka att återgå till ämnet.

Nåväl, partiet i Gnarp, tog sig inte namnet Gnarps Partiet. Partinamnet blev - Potenta Gnarp - (PG). Symbolen blev en bock med en stor phallos. Allt beslutades vid ett stormöte i Gnarpsviljan. Ettusenfemhundra personer deltog i omröstningen och majoritetsbeslutet blev förkrossande stort.

Medlemmar till partiet med de mer skriftlärda log i mjugg. Ur politisk korrekthetssynpunkt var de ändå tvungna att protestera. Men som de kloka människor de är såg de ändå till det godhjärtade i PG:s manifest. Klokt nog ansåg de att det kunde uppfattas som trivialt att tolka symbolerna som om PG vore Djävulens utsända.

Personligen tror jag Gud Fader ibland har ett gott öga till människors gärningar. I svaga stunder har jag funderat på om Gud Fader ändå kanske finns. För många år sedan hade jag ett samtal med, den lärde, Rudolf Henriksson i Jukkasjärvi - ett par hundra meter från nuvarande Ishotellet. Med stor säkerhet hävdade Rulle att det finns en Gud Fader men markpersonalen var inte Fadern alltid så stolt över.

Missförstå mig inte - men varken jag eller Rulle - kunde med absolut säkerhet fastställa vad som var våg och i lod eller norr och söder den aftonen vid Torne älv. Herr Henriksson var så övertygande som bara en, infödd, Jukkasjärvibo kan vara.

Nåväl, åter till drömmen igen: Valberedningen bestod av 2200 personer. De tog fram namn på sju kandidater till varje nämnd. Partipolitiska hänsynstaganden fick, under inga omständigheter, vara meriterande. Däremot var allmän duglighet en viktigt parameter. Utöver detta bedömdes även samarbetsförmåga vara särskilt meriterande.

Det operativa arbetet påbörjades och därom finns mycket att återkomma till. Tack och lov att jag tog mig tid att skriva ner även dessa.

Och Einar Kock kommer vi, olyckligt nog, få anledning att återkomma till.

Slutligen vill jag servera dig ett musikaliskt stycke. Sensmoralen i sången låter sig dröja och serveras först efter det att du tror att mästerstycket redan är slut. Och jag tror att Gud förhöll sig neutral genom hela visan.

Av Bengt Pantzare - 25 mars 2009 19:08

KOCK ANALYSERAR mina analyser
Riskkapitalisten Einar Kock instämmer i det faktum att kustremsan i Gnarp har bättre naturliga förutsättningar än Pite havsbad vad det gäller att utveckla turismen.

Han håller med om att närheten till den expansiva Trondheimsregionen bör bearbetas men låter sig inte imponeras av analysen. Det kan ju vem som helst inse att en kustremsa i närheten till ett stort tillväxtområde ska exploateras, påstår han.


KOCK IMPONERAS men inte av allt
Kock imponeras av det faktum att vi i hockeygänget lyckades bli först utanför Nordamerika att få lös stålar från NHL.  Nordamerikanerna är stenhårda granskare därom råder ingen tvekan, så det gjorde ni bra berömmer Einar.

Jag vill poängtera att det, i dessa kretsar, är viktigt att visa sin duglighet. Om man bara snackar och inte kan visa på riktiga resultat betraktas du som opålitlig. Uttrycket - tomma tunnor skramlar mest - är kanske mer bekant och det är minsann ingen merit.

KOCK  HAR SINA DUBIER
Däremot har Einar Kock hakat upp sig på följande: För ett antal år sedan hade jag, Förbundskaptenen och Förbundet planerat för en sommarhandbollsskola i Gnarp. Utan att verka skrytsam får jag medge att idén var min men, i själva verket, var det ett plagiat av hockeyskolorna i Dalarna. Där kan de detta med turism. Hockeyskolorna lockar dit mängder av turister, huvudsakligen släktingar till hockeyungdomarna.

EU satsade över tre miljoner spänn för att öka besöksnäringen i Gnarp, Jättendal och Harmånger. Vi blev lyckligt  exalterade och överfyllda av energi.


När EU satsar pengar så skapas det en arbetsgrupp. I projektet ingår det alltid att man anställer en särskilt duglig expert. En sk. Projektledare. Denna särskilt dugliga expert understöds av  den Bästa Lokala Kompetensen (BLK).

Nåväl i mitt eget BLK ingick Förbundskaptenen som är en internationellt erkänd handbollstränare. Ett antal norska landslagsspelare i handboll samt IFK Gnarp och Gnarpsviljan.

Som av en tillfällighet har Kaptenen i sitt civila arbete varit delaktig i att utveckla planer för turism där Ishotellet i Jukkasjärvi varit involverat. Landslagsspelarna skulle fungera som dragplåster i marknadsföringen i Trondheim och det stora Förbundet skulle vara behjälpliga i marknadsföringen över hela landet. Ja, jag hade försökt att inte lämna något åt slumpen för att driva igenom visionen till något verkligt.

 Kaptenen höll ett föredrag på huvudkontoret i Bergsjö om sina erfarenheter och hur saker och ting ska utföras. Jag satt mest och lyssnade och iaktog.


Någon såg orolig ut och kanske tänkte. Släpp inte in den karln, Kaptenen kanske avslöjar vår icke hemmavarande kompetens.


MINA DRÖMMAR var bombastiska
Framför mig såg jag horder av Trondheimska familjer som kom till Gnarp. Berggården, Gnarpsbadens Camping och Mellanfjärden blev överbokade och vi fick engagera Nordanstigs Bostäder för att klara av att härbärgera alla besökare. Det åt och dracks och konsumerades som bara norrmän kan.

Kulturstjärnan hade arrangerat en countryfestival på tisdagskväll och mogen dans på fredagskväll. Norrmän älskar country och mogendans så succén blev total.


Nåväl, vår grupp hade gått lika grundligt tillväga som i arbetet med BKL: styrelse som mot NHL:s i Toronto. Jag tog för givet att vi skulle uppnå samma framgång med BLK. Skillnaderna mellan huvudkontoren i Jättendal och Toronto borde inte vara alltför stora, tänkte jag. Det är väl samma kompetens i Nordanstig som i Toronto. Och dessutom sökte vi bara 100.000 kronor från BKL och stålarna kom ju från EU.

EN HAVERERAD VISION och tappade pengar
Den Bästa Lokala Kompetensen ansåg att vi var ute och cyklade - totalt ute och cyklade. Våra idéer var så dåliga att BLK istället skickade tillbaks 900.000 kronor till Bryssel.

JÄTTENDAL ÄR INTE MALLIGARE ÄN TORONTO
Tro mig på när jag påstår att BLK:s huvudkontor i Jättendal inte var malligare än NHL:s i Toronto. Och jag tror inte för ett ögonblick att BLK hade en sämre granskningskompetens än NHL. Och jag har aldrig tänkt tanken att - de i Kommunen bofasta ledamöterna var mindre ödmjuka - än den legendariske hockeybacken från Kiruna som hjälpte oss förtjänstfullt.

Mitt aktuella problem är att, hur jag än försöker, så lyckas jag inte förklara allt detta för Einar Kock.

Men för Guds skull, råkar du träffa Einar Kock så lova mig att inte nämna detta. Investerare anser att det är viktigt med en hög kompetens i de kommunala förvaltningarna ty detta skapar en trygghet i myndighetskontakterna. Detta är en känd framgångsfaktor.

Får investeraren en misstanke om att det finns ledande som iklätt sig för stora  hattar  så kan vi gå miste om en massa kul grejer - tro mig.


VISIONSGRUPPEN den nya drömfabriken

Nordanstigs kommun har startat en visionsgrupp. Den ska vara långsiktig och gälla till 2020.
Uppenbarligen premieras antalet visioner och det är strategiskt tänkt. Visionsdrömmar brukar avta rätt snart och därför är det bra med flera. Någon dröm kanske finns kvar år 2020.

Gruppen är, utan tvivel, väldigt seriös och ska ha visionsmöten. Vad jag förstått ska ortsborna sitta i grupper och drömma framtid tillsammans som sedan ska formuleras på pappersark. Detta är också bra. Ju fler pappersark med drömmar det finns att hantera så ökar minsann tjänsteproduktionen i Nordanstig.

Jag behöver nog gå en inspirationskurs i framtidsdrömmeri. Problemet är att jag tänker för mycket. Hur jag än försöker kan jag inte skapa en blomsterprakt om jag inte kollat att marken är lämplig för blommans rotsystem. Jag vill ju få blomman att växa och bli uthållig, inte bara få den målad på ett papper. Och den måste sås i rätt årstid och absolut inte för sent.

Förresten, jag glömde att nämna att handbollsskolorna drivs framgångsrikt på ett antal orter i Sverige. Det fanns minsann jordmån för detta.














Av Bengt Pantzare - 21 mars 2009 12:58

För ett antal år sedan var vi ett gäng som hade visionen om att bygga en ishall. Gänget bestod huvudsakligen av två grupper. Den ena gruppen var optimistiskt realistiska och den andra var orealistiskt optimistiska. Allihopa arbetade ideellt och vi var helt befriade från en anställd projektledare med kommunalt EU-stöd.

http://www.nhlpa.com/GoalsAndDreams/ProgramDetails.asp?ID=34


Svenska Kyrkan förlade en högmässa i ishallen. Gud Faders förlängda arm viskade i mitt öra att Han nog ansåg att vårat gäng gjorde en välgärning trots att våra tillställningar sammanföll i tid med kyrkans arrangemang. Han ansåg att vi gjorde någon slags nytta i uppfostrande syfte och att våra tillställningar hade ett högt besöksantal.


Visioner är till för att realiseras och detta gör sig enklare om de inte är kommunalt EU-finansierad.


Våra idéer gillades av NHL och så till den milda grad att vi blev först utanför Nordamerika att få ett stort ekonomiskt stöd. ”Gänget” fick god draghjälp av en levande legend, Börje Salming. NHL undrade om nämnde Salming ingick i Gällsta IK:s styrelse och så var inte fallet. Jag förklarade att vi har lappblod i oss och uppfostrade i ”The Land of the Midnight Sun”. De blev imponerade när de förstod innebörden i det hela. Nämligen den att; -om en Kirunabo befinner sig i nöd så bör den andre hjälpa till. Trots att nöden i detta avseende var ett i-lands problem.


Vi lyckades och NHL deltog i invigningen. Detta är ett exempel på ett ideellt ”The Realistic Sunrice project”. De EU-kommunalt finansierade projekten benämns som ”The Unrealistic Deskboard Projects”.


Nu, kära läsare, ska jag skvallra om en sak men det här bör stanna mellan oss.


Nu har en annan ”legend” från Kiruna öppnat kontakter i den norska finansvärlden, närmare bestämt i Trondheim. Finansmannen heter Einar Kock och ”legenden” gör analyser av idéer som kan omsätta pengar till ännu mera kapital.


Jag och ”legenden” får en dålig smak av ordet kapital ty vi är präglade av gruvarbetarstrejken i Kiruna 1969-70. Och, på ett sätt, har vi hamnat fel. Jag är egenföretagare och ”legendaren” är insyltad i norska finansvärlden. Det är lätt att bli ideologiskt schizofren. Den ena rösten viskar att kapitalismen och marknadsekonomin skapar frihet. Samtidigt pekar den andre på det faktum att kapitalismen inte har lyckats så bra i Afrika, Asien och i delar av Sydamerika.


Nåväl, denne Einar Kock är nu villig att satsa många norska pengar i Gnarp. Einar har insett närheten till Trondheimsregionen och sneglat upp mot Pitehavsbad. Han vill nu ta ett samlat grepp kring Gnarpsbadens Camping, Klasudden och Gnarpsbadens festplats.


Problemet med Einar Kock är att han måste ta reda på vilka som är ens fiender och göra dem till sina vänner. Detta är en förutsättning för att lyckas.


Kock ska nu skapa publicitet och jag vet en sak. Detta kommer att ta ”husihelvete” i olika kretsar. Inspierarad av Kyrkans sigill, Bocken, avser Kock att uppföra en bock i storleksordningen fem meter hög invid Statoil i Gnarp. Einar har kompisar i Statoil så det blir inga problem påstår han.


Bocken kommer att utrustas med en jättephallos. Större än den grekiska mytologins phallosar. Einar är inte modest och återhållsam. På phallosen kommer det nya slagordet att lysa med stora bokstäver.

”Det potenta Gnarp”



Av Bengt Pantzare - 10 mars 2009 22:55

De har putsat upp fasaderna.
Förr var de bekväma med dem som var mot kvinnlig rösträtt.
Förr var de bekväma med dem som var mot aborter.
Förr var de bekväma med dem som föraktade homosexuella.

Nu ska de stärka självkänslan hos unga tjejer med smink och paljetter.

Men är det sant, är det ändå inte samma gamla propaganda som förut fast i en annan tappning.


Har de övergett allt de trodde på - eller är det bara infiltration?

(delvis inspirerad av Björn Afzelius, Svarta gänget, 1985)


Här följer ett klipp från Christopher Dywik´s blogg i samband med presidentvalet i USA. Dywik är lokal kandidat för KD till EU-parlamentet för Kalmar.

 "Jag skulle vilja påpeka att för er som funderar på att titta på Filip och Fredriks valrapportering på kanal 5 så kan jag å det starkaste avråda er från detta. För det första verkar programledarna inte förstå så mycket av vad de talar om. Och gästerna är ju inte så mycket bättre ny-moderaten Per Schlingmann och nån kommunistkärring ifrån Aftonbladet. Varje gång Obamas röster presenteras så applåderar programledarna och diskussionerna kretsar kring hur självklart det är att rösta på Obama för att han är svart, om man själv är svart. Frågan är hur ok det vore om någon skulle svara att de röstade på Mccain för att han är vit?

Ett plus får dem dock för den sköna countrymusiken.
—————–
Jag kan däremot rekommendera SVT1 där den konservative professorn Cleas G Ryn sitter med och pratar
.


Läs och begrunda. Är synsättet "kommunistkärring" ett accepterat kvinnosynsätt bland Kristdemokratiska företrädare? Stärker utrycken självkänslan bland unga kvinnor? Och är det något fel att diskutera om svarta ska rösta på svarta,,,,förresten ska man inte använda ett annat uttryck än"svarta"....eller är det jag som har blivit konservativ..?


Av Bengt Pantzare - 5 mars 2009 22:11

När jag kollar in trendsättarna för dessa tjejers "stärkasjälvkänslan armé” gör de inte ett speciellt seriöst intryck.


Givetvis är jag mycket medveten om mina fördomar och att jag är präglad på ett särskilt sätt.


Mina trendsättare råkar vara min farmor och ett par av mina fastrar. Farmor födde 12 barn, rökte Greve Hamilton inlindat i Haparandabladet och bolmade i sig odören utan filter, och hon gjorde det regelbundet och varje dag. Utöver tobaksröken fick hon även i sig trycksvärtan från tidningen. Vad jag vill påpeka var att min Farmor unnade sig en viss form av livsnjutning. En av mina fastrar var troende Leastidian men unnade sig ett glas konjak och hade okristliga åsikter vilka hon - med glädje - deklarerade.


Samtliga av mina fastrar blev egensinniga och frispråkiga kvinnor. Enligt mitt förmenande var de oerhört självständiga och bemöttes med respekt. Jag misstänker att deras trendsättare var Johanna Pantzare.

Men vart är "tjejerna" på väg? Det mesta tycks gå ut på att förstärka de ytligt estetiska detaljerna med frågor om:
Hur Du är klädd? Vilken handväska Du bär på? Vilka kompisar Du umgås med? Vilket smink Du använder?

Detta är ju väsentliga livsåskådningsfrågor med tanke på all tid vi ska leva i förhållande till den tid vi ska vara död på - eller ?!

Tjejerna tycker jag inte så synd om. De har högsta betygen när de går ut gymnasiet. De kommer att bli de framtida juristerna, företagsledarna och diplomaterna. Killarna är lågpresterande och hamnar på efterkälken och slår varandra på käften.


Nej, jag tror att - stärka självkänslanarmén -  riktar fokus på fel grejer. Delvis bidrar de till att tjejer som redan mår dåligt - kommer att må ännu sämre.
Faktum är att jag tror att de ser en kommersiell möjlighet i att torgföra sitt budskap och de är ivrigt påhejade av företagen med "stärkasjälvkänslan" produkterna.


Att må dåligt är ett internationellt problem. Det är inte bara svårigheter bland unga svenska tjejer. Enligt FN dör cirka 25.000 småbarn pga. bristande hygien, för lite mat och rent vatten - varje dygn. Detta pågår 365 dygn varje år.


Rent bildligt matematiskt innebär detta att vi kan lägga ut barnlik - med en meters mellanrum mellan varje barn - från Statoil i Gnarp hela vägen fram till Röstabacken vid Harmånger - 365 gånger/år.


Men detta är ju givetvis inte orsaken till att vi mår så dåligt - eller ?


Guuu vad vi är sjuka i Sverige!!!!

Skapa flashcards