Regionala, nationella och internationella institut visar att turism är en av de snabbast växande branscherna.

Kommunen har Norrlands vackraste kustområde med - en resdags avstånd - till ett stort befolkningsområde som Trondheim med fler än 400.000 invånare.

Alla inser potentialen – utom Nordanstigs kommun. Detta är ytterligare ett exempel

på oförmågan att se möjligheter och rikta fokus mot utveckling. Därför tillåter kommunen att Sörfjärdens Camping säljs till en ideell förening för att driva lägerverksamhet.

Tänk om Hassela Sports styrelse kom på idén att sälja anläggningen till en ideell pulkaåkningsförening.

Jag har sagt det tidigare i flera sammanhang – ta in profesionell kompetens som kan detta med utveckling.

Jag säger då det - Naturliga Nordanstig - agerandet är hur naturligt som helst.

Svårt cancersjuka ska ut och söka sig ett heltidsjobb, det är den nya given i Sverige.

Jag är helt övertygad om att lagstiftaren inte har menat att det ska vara så. Problemet uppstår då det finns en mängd dumskallar som tolkar regelverken som bara idioter kan göra.

Börsmäklare är kanske inte dumskallar, i det här avseender är det jag och du.

Mäklaren tar betalt för en tjänst som en schimpans klarar lika bra. Jag tänker på apan Ola för ett antal år sedan. Ola fick 20 pilar och kastade dem på en tidnings börssida. De aktier Ola prickade lyckades lika bra som räknenissens dyra placeringsråd.

Bunta ihop konstkritikerna i samma gäng. Det var en annan släkting till Ola som utrustades med färg och pensel. Släktingen virvlade till några penseldrag på en duk som signerades av en erkänd konstnär. Ett antal konstkritiker höjde verket till skyarna. Kännetecknande för konstkritiker är att de ser sådant som vi normalbegåvade bortser ifrån.

Apropå börsen, den går bra nu. Men vad menas med börsvärde, håll med om att det kan vara svårt att värdera förväntningar, eller?

Som smågrabbar samlade vi på hockeybilder och vissa var värdefullare än andra. Som grabb anklagades jag för att besitta en livlig fantasi bara för att agerandet var lika strategiskt som en börsmäklares.

Det fanns en bild på en hockeymålvakt i Rögle som hette Tom Haugh och fotot var felexponerat. Jag hade samlat på mig några bilder av Haugh och spred följande rykte: Att målisen är död och ligger i själva verket i en likkista och det är därför han ser så konstig ut, samt att det inte finns så många exemplar av – just denna bild – i hela Kiruna. På den tiden var Kiruna världens största stad till ytan.

Jag blev förmögen och affärerna gick jäkligt bra tills någon spred sanningen om att det fanns himla många bilder på Mattilas Sport och de kunde köpas nästan gratis. Allting rasade för mig.

Skrot-Johan i Kiruna var en levande legend och jag var redan då, oerhört imponerad av levande legender. Långt innan tiden som börs/hockeykortsmäklare slog jag sönder mina plåtleksaker med hammaren. Min far blev inte glad över förslaget att grejerna då kunde säljas till Skrot-Johan för utbyte till kontanta medel.

Klasse och jag mobiliserade kvarterets alla grabbar till att ge sig ut på lerduveskytte banan för att skala lös metallen från hagelpatronerna. Arbetet tog en hel dag och vi for iväg till Skrot Johan och inte fick vi många kronor att fördela. Nää, mitt och Klasses förtroende dalade riktigt rejält.

Det finns en historik av misslyckade affärer i de tidiga åren. Min vän Holger Rautio och jag tillverkade lotter och sålde dem genom dörrknackning och vi tjänade mycket pengar.

Misstaget var att vi inte gömde stålarna utan morsan råkade få syn på dem. Med ett brutalt korsförhör framkom sanningen varvid morsan, jag och Holger fick gå tillbaka till varenda en och lämna tillbaks pengarna. Jag och Holger Rautio skämdes i flera veckor när grannskapet undrade hur det gick med affärerna.

Som egenföretagare betraktades vi som suspekta. Enda sättet att tjäna hederliga pengar var nämligen genom att få skit under naglarna och ont i ryggen. Allt annat var suspekt.

En annan grabb från Bolagsområdet var en driven tjuv i väldigt tidig ålder. Han stal kopparkablar från LKAB, skalade plasten och sålde kopparet.

Givetvis tog vi avstånd från denna, med våra ögon sett, grova kriminalitet.

Vi nöjde oss med att enbart vara kreativa och följde inte den kriminella banan.

Nu har jag en idé, men är ändå tveksam till att den är min:

Vi skriver ett avtal med något fängelse i Sibirien, ett outsourcing avtal.

Alla som döms för sitt andra våldsbrott får avtjäna straffet där uppe i kylan ty det blir mycket billigare än i våra egna fängelser. Vi får lediga platser i fängelserna och då flyttar vi dit gamlingar som bor i dåliga äldreboenden i de större städerna. I fängelserna får gamlingarna eget rum, gå på terapi och bygga muskler och dessutom få betalt för det. Dessutom får de mat från ett eget kök.

Därigenom blev de kryare och behövde inte så mycket lugnande medicin. Visserligen skulle det inte vara bra för fonderna men lite får vi ändå offra.

Jag vill vänta till andra våldsbrottet ty dumskallarna måste få en chans att uppvisa en bättre sida av sig själva efter det första straffet.

Vad tror ni att jag tycker att dumskallarna på Försäkringskassan som ber dödssjuka att söka sig ett heltidsjobb ska få göra. Jo, jag tycker att de ska få ett långtidskontrakt till Sibirien som fångvaktare.

Lika barn leka bäst!