Alla inlägg under maj 2010

Av Bengt Pantzare - 27 maj 2010 10:14

Jag lägger inget partpolitiskt perspektiv när jag ber dig att läsa ett inlägg från NSD-Pajala i maj 2010 skrivet av Britta Tervaniemi Vänsterpartiet, vice ordförande i kultur- och utbildningsnämnden i Pajala.


Citat:

Jag styr i en kommun som verkligen jobbar i motvind, vad gäller befolkningstal och åldersfördelning, men vi lyckas ständigt ändå placera oss på listan av landets bästa skolor. Nu tycker jag att det är dags att känna stolthet för vad vi har och vad vi gör.



För att lyfta några exempel det senaste året:



  • Pajala kommuns skolor har lyfts fram som de 16 främsta framgångsrika skolkommuner i landet år.


  • Pajala på åttonde plats i SKL:s ranking av bästa grundskola.



  • Lärarförbundets ranking av bästa skolkommun blir Pajala på nionde plats.



  • Pajalas kulturskola på andra plats av landets bästa musik-och kulturskolor.



I många år har vi kunnat läsa om Pajala kommuns skolor som placerar sig bland de bästa skolkommuner i landet. Våra kvalitéer är inte bara att vi satsar mycket pengar per elev, utan rankingen tar hänsyn till flera aspekter. Vi har utbildade och kompetenta lärare, goda elevresultat, goda relationer och bra ledare, för att nämna några av de kriterier som utgör rankningen.
Politiken tar ansvar och studerar resultaten men vi ändrar inte mål och strategier för ofta och vi har en samsyn om verksamhetens inriktning.



Med allt detta lyckas vi för att vi har höga krav på att alla elever ska lyckas, höga förväntningar på alla i organisationen; lärare, elever, tjänstemän och politiker. Vi arbetar aktivt med normer och värden, där vi vill att elever ska ha trygg vardag, ingen ska bli kränkt och eleverna ska tycka om att gå till skolan.
Jag tror att de mjuka värdena är det viktigaste i skolan, trivs du som elev lär du dig också. Lärarnas positiva bemötande av eleverna är en förutsättning. Jag tror också att familjer i vår kommun tycker att skolan är viktig, och därför ställer höga krav på skolan.
Jag vet att neddragningar i lärarresurser, som vi dock tvingats göra, upplevs att arbetsbelastningen har ökat på många skolor. Men genom satsningar på bland annat fjärrundervisning kan vi tillgodose alla elevers val och ge en god undervisning.


Apropå den senaste tidens debatt om lärarnas arbetstider, anser jag att det inte finns någon anledning i vår kommun att göra några förändringar. Vi har en välfungerande yrkeskår som tar sitt ansvar och detta ska vi vara rädda om.
Jag är säker på att vi även i fortsättningen kan komma att fajtas om placeringarna med de rika kommunerna kring Stockholm, med vår politik och med ännu bättre förutsättningar när vi till hösten byter regering som ställer om från skattsänkningar till satsningar på välfärden.
Låt oss ta åt av äran och sträcka på oss, alla elever, lärare, ledare, föräldrar och politiker, och njut av ett skönt sommarlov! Det är vi värda!

Slut citat.






Pajala ligger vid Torneälven långt upp i norr. Mina 14 första somrar tillbringade jag i de här trakterna. Där finns inte särskilt många akademiker och för min föräldrageneration var finska modersmålet. Således finns det inte fler högutbildade där än här i Nordanstig.


(min kusin Svante medverkar som statist i klippet nedan)



Pajala har samma ekonomiska svårigheter som vi har och jag tror heller inte att folk däruppe har bättre inlärningsmedel eller bättre skollokaler.


Var ligger skillnaden då? Varför tillhör vi bottenskrapet och de svenska eliten?


Svaret är enkelt men samtidigt svårt att förklara: Vuxenetablissemanget; -politiker, -tjänstemän, -lärare och föräldrar drar åt samma håll. De fastställer ett mål och följer upp resultaten och försöker hela tiden att förbättra dem. Ni orkar inte läsa allt så därför avstår jag att gå in på detaljer.

Men kan ändå nämna att man – pga/tack vare – besparingar har lyckats bra med distansundervisning.


Även jag kan betraktas som missnöjesoppurtist men jag är inte med i partipolitiken och kör inte med någon dold agenda för att värva röster till valet.


Tillkortakommandena beror, till stor del, på bristande ledarskap. Vuxenetablissemanget (politiker, chefstjänstemän, rektorer, lärare och föräldrar) saknar ambition i att ta ett kollektivt ansvar kring misslyckandet.

Vi är upptagna av att söka syndabockar då vi själva anser oss vara oskyldiga. Den här attityden drabbar de som står längst ner i hiearkin och det är våra elever.


Våra folkvalda är upptagna av att positonera sig partipoliskt. På högre tjänstemanna nivå tycks det ha bildats en gruppering som befinner sig väldigt långt borta ifrån kärnverksamheterna och ser inte verkligheten och inser inte allvaret. Jag är mycket, mycket tveksam till organisationen och dess kompetens. Förmodligen fungerar ett antal rektorer mer som ekonomiska räknenissar än som utbildningsledare.


När vi erkänner att vi inte kan hantera skolfrågorna då först kan vi gå vidare.


Följ mitt råd: Bli mer jordnära och lägg ner visionerandet där ni står och pekar mot solen, månen och himlavalvet med utfästelser om kommande guldåldrar i Nordanstig.


Nej, ta bussen till Pajala och jag kan skapa ett kontaktnät åt er däruppe. När vi har fungerande och högpresterande skolor – då först vill aktiva familjer flytta hit. Men antagligen står vi där och pekar mot himlavalvet och bortser ifrån att restiderna till Sundsvall förkortas avsevärt och glömmer bort möjligheterna. Vi glömmer bort att röra om med sleven i grytan när det puttrar.


Själv ska jag till Hallsberg i helgen med mina kamrater. Jag ska filma, anteckna och söka upp människor som tillhör svenska eliten. Och efter bästa förmåga ska vi försöka att göra likadant i Gnarp och Sundsvall – trots att det kommer att svida i skinnet.


Vi grundlägger följande inställning till vuxenetablissemanget som Uggla beskriver:








Av Bengt Pantzare - 21 maj 2010 22:24

Senaste tiden har jag haft ett tiotal patienter, företrädesvis flickor, som har hänvisats till en sorts ryggbehandling från skolsköterskan. Samtliga har varit i behov av att korrigera bäckenet och att något ben har varit kort.


Behandlingsfilosofin utgår ifrån att barnets växande anatomi är felaktig och i behov av yttre korrektioner för att normaliseras. Med andra ord, den naturliga utvecklingen är felaktig och behöver handpåläggning för att bli rätt. Kostnaden för detta är 500 kronor.


Föräldern beskriver att de faktiskt såg att benet först var kort och ryggen sned och efteråt var benet längre och ryggen rakare!? Det är inga svårigheter att göra vissa saker med en kropp så att det ser så ut - men detta kallar jag för intellektuell ohederlighet. Vi lurar patienten.


I mitten av -80 talet deltog jag i en undersökning. Patienter med akut ryggskott behandlades. Jag knyckte till i deras ryggar och trampade sönder en tom tändsticksask som jag hade under hälen i skon. När det knäppte till så sa jag att: Nu hoppade det rätt. En stor mängd patienter blev besvärsfria.


Jag behandlade patienter med laser: En av apparaterna gav bara ett rött ljussken och den andra hade en laserdiod monterad. Enbart teknikern visste vilken apparat som var äkta. Jag och patienterna visste inte vilken som var äkta. Hälften av de som blev bättre hade behandlats med bluff- eller placebolasern.


De som blir bättre är inte inbillningssjuka - det vill jag poängtera. Det är faktiskt på det viset att forskningen visar att 30% förbättras av placeboeffekten - d v s enbart tron på att behandlingen är bra gör dig bättre.


Nu får du ta del av fakta:
Socialstyrelsen har varnat för att behandlingar kan framkalla diskbråck, akut eller senare. Skadorna kan leda till förlamningar i ben och fot. Senare i livet kan unga flickor drabbas av foglossningsbesvär när de blir gravida.


Behandlingar i nacken kan göra att blodkärlen till hjärnan kan skadas. Patologer i Umeå har konstaterat att patienter har dött någon dag efter behandling.


Nu får det vara nog och därför jag har slagit larm om sakernas tillstånd. Barnläkare i Västra Götalands sjukvårdsregion har uppmanat mig att anmäla Skolhälsovården till Socialstyrelsen.
Om någon journalist får nys om detta i kommunens diarieförning så blir det livat. Med stor sannolikhet kommer jag att bli anklagad för att angripa andra yrkesutövare.


Om så blir fallet så vill jag bara förklara att skadorna kan uppstå oavsett om det är en; -läkare, -sjukgymnast, -chiropraktor, -naprapat eller osteopat som utför dessa.


Jag slutade med dessa behandlingar för åtta år sedan då Socialstyrelsen larmade om riskerna.


Himla tur att riskerna - trots allt - är små.



Av Bengt Pantzare - 18 maj 2010 23:07

Våra ungar i Nordanstig är inte dummare än de i Pajala, Arvidsjaur och Övertorneå. Föräldrarna i de andra kommunerna har inte fler högutbildade föräldrar än Nordanstig. De har inte högre lärartäthet eller bättre lokaler.  Trots detta tillhör eleverna där svenska eliten medan vi tillhör bottenskrapet i landet.


Jag blir så in i helvete less på att vi hela tiden riktar fokus på helt fel saker. Nu är vi helt upptagna av att diskutera om var högstadiet ska finnas. Detta är en fullständig skendebatt som inte kommer att förbättra resultaten ett endaste dugg och då spelar det ingen roll var vi placerar högstadiet.


Fråga mig om någon profetia så törs jag, med största sannolikhet, ha följande: När vi utvärderar skolorna om tre år så kommer vi fortfarande att tillhöra bottenskiktet.


Diskussionen måste därför riktas mot följande: Varför är vi så dåliga i Nordanstig och hur ska vi förbättra oss!?


Följande saker måste belysas för att ge kidsen en bättre start i livet. Betrakta mig gärna som överdrivet självsäker när jag påstår att vi skyndsamt måste ta tag i följande sjukdomsskapande symtom för att lyckas.


1 Dåligt ledarskap på politiker och tjänstemanna nivå.
2 Kompetenta lärare lyfts inte fram.
3 Vi har inte förväntningar om att lyckas bra - vi accepterar att vara förlorare.
4 Politikerna tar inte reda på hur det går med resultaten och följer inte upp dessa.
5 Trivseln är dålig bland personal och elever.
6 Förtroendeklyftorna mellan föräldrar/lärare /skolledare till tjänstemän och

   politiker.


När ni kommit till dessa insikter så ska ni åka iväg till skolor och kommuner där de har lyckats mycket bra och tillhör svenska eliten. Jag kan förmedla ett antal kontakter.


Lägg märke till en viktig sak och det är följande: Jag gnäller inte bara utan anger konkreta förslag på vad vi ska göra.


När jag kommer hem från någon tillställning och öppnar truten i hallen så får jag ofta höra följande av något av kidsen: GGGV!!!!!


Förkortningen står för Gammel Gubbs Gnäll Varning och nu kommer dagens nästa irritations monument.


På jobbet hänger en jävla massa ballonger med partipolitisk inriktning och det råkar vara Kristdemokratiskt och från den Gröna Alliansen.


Vad är syftet med att blanda ihop partipolitik i ungdoms- och barnverksamheter?


Tala om det? Vad är syfte med det? Tala om det? Ska jag städa upp ballongerna? Hur ska ni ha det?


Hyresvärden har inte eldat på länge, taskig belysning, golven bågnar som om det vore sjöslag, ytterdörren hänger snett ….


Och jag har inte missat hyresinbetalningarna!!!!!!!!


Håll med om att det är inte bara GGGV?


Och hissen då? Ja, det är fortfarande tyst från Nordanstigs kommun.


Eller är det verkligen jag som börjar bli överdrivet gnällig, det vet i fan!?


Vad gör jag här? Vill ni ha mig härifrån med små saker som ni gör?

Men jag står så långt ifrån de små sakar som ni gör. Jag mår ändå ganska bra när jag kan se saker från lite ovanför.


Vad lever jag för, jo för de små saker som jag gör.


Nästa helg ska vi till Hallsberg och lira handboll och jisses så vi kommer att få stryk - men det ska bli himla kul att möta Sveriges absoluta elitskikt i handboll, och dessutom i ålderkategorin över oss.


Men jag lovar att försöka lära mig så mycket som möjligt av hur eliten gör.


Av Bengt Pantzare - 16 maj 2010 22:53

Det skakar i Kiruna om nätterna när det sprängs i gruvan. De är nere på 1365 meters djup och gräver sig in allt djupare under stan. Jag blir förvånad över att det går så fort med omvandlingen. Järnvägen och E10:an flyttas och förändringarna går fortare än jag kunde ana.


Jag och äldsta dottern tog oss en långpromenad runt Kiruna innan vi åkte hem. Om 20 år kommer det att se annorlunda ut.


Det finns verkliga original att träffa i farsgubbens vänskapskrets. De tillhör inte kategorin som froterar sig på middagsbjudningar likt Nobelfester, nej, långt därifrån.


Utan att ringa på dörrklockan kliver Uusitalo in och mycket högröstat  uttrycker han följande: Den där jävla Ellen är inte hemma nu heller, var fan är kärringen? Hon bor i lägenheten närmast. Alla gamla gruvisar är hörselskadade och därutav det ständigt höga röstläget.


Kyrö är änkeman likt farsgubben och ekonomiskt sinnad. Senast han tillät en lägenhetsrenovering var för 47 år sedan, orsaken är att sådana renderar en högre hyreskostnad. Han vägrade fastighetsbolaget att bygga en balkong i samband med senaste renoveringen. Det skulle kosta honom 27 kronor per månad och därför avslog han erbjudandet. Bolaget tordes inte ta konflikten men Kyrö.


Farfar och Fromberg har dock problem med Kyrö. Han har lämnat in alla hörselhjälpmedel för att det kostar 1800 kronor. Då alla hjälpmedel har inlämnats är han heller inte länge i behov telefon. Anledningen av att han ändå inte hör eländet!?


Gubbarna tar hand om varandra, de har en gemenskap som om de tillhörde en och samma familj. För mig är det rörande att se sammanhållningen.


Morbror Mickel tittar in innan vi åker hem till Gnarp, han är 82 år, kort och rakryggad. När han kliver in i lägenheten så kastar sig morbror ogenerat på rygg i hörnsoffan i vardagsrummet.
Mickel ställer sig fortfarande i rengärdet och fångar renar med lasso och märker kalvarna. Dessutom flår och styckar han en ren i en jäkla fart. Den ena steken hinner inte landa i golvet förrän den andra är lös.


Apropå skidåkningen så tar jag mig ned för Riksgränsens och Björklidens svarta opreparerade pister. Visserligen med smärtor i bägge knäna och höger höft …… men ner tar jag mig.








Av Bengt Pantzare - 4 maj 2010 23:48

Den 27 oktober 2009 skickade jag iväg ett förslag om att förstärka rehabiliteringen för strokedrabbade i Nordanstigs kommun.


Min idé är inte storslagen och skapar inte mer än, i bästa fall, en halvtidstjänst.

Mot denna bakgrund är förslaget alltför enkelt för att betraktas som en vision att utveckla ur ett kommunalt perspektiv. Nej, uppenbarligen så ska det vara mer bombastiskt än att det, möjligen, kan ha en viss betydelse om du blir halvsides förlamad.


Den som känner mig kan läsa mellan raderna att jag i ironin faktiskt är irriterad och upprörd över sakernas tillstånd.


Vem i hela friden är det som finansierar den kommunala verksamheten - och vem är den till för?


Det enda jag önskat är att Nordanstigs kommun ger ett yttrande om de gillar mitt förslag. Om de gör det så är min önskan att de - tillsammans med Kulturstjärnan och undertecknad - formulerar en ansökan till Boverket för att få pengar till en hiss.


Jag påminde tjänstemannen, återigen, om ärendet i december 2009.


Idag blev jag uppringd av någon från kommunen. Om jag förstod samtalet så hade kommunstyrelsen reagerat över att ingen tjänsteman har agerat.


Tro mig när jag beskriver följande: Det var 100 gånger snabbare kommunikation med NHL i Toronto när de bjöd på 600.000 kr till Gällsta IK för nio år sedan.


Det saknas en anda av offensivitet i Nordanstigs förvaltning.


Är även irriterad över strategin hos Hälsocentralen i Harmånger. De vill inte att patienterna ska komma till oss i Gnarp. Vi har jobb så att det räcker det är inte därför jag gnäller.


Hälsocentralen menar att en åldrig kvinna med dålig ekonomi ska uppsöka delägaren/sjukgymnasten i Harmånger. Patienten är ensamstående och saknar körkort. Hon ska ta sig till Harmångar med färdtjänst som kostar henne 200 kronor.


Hon blir alls inte informerad om att det går att uppsöka oss - 1400 meter - från bostaden.
Beteendet är en avart av det fria vårdvalet. Lika idiotiskt som om du skaffar dig ett ICA kort och ICA skulle försöka att omöjliggöra för dig att handla någon annanstans.


Jag driver på och vill påverka men det tar tid och tär av krafterna. Och de som försöker att baktala och hota mig diskret ska veta en sak - det går inte att tysta mig.


Möjligen att jag slåss mot väderkvarnar och det kan bli en passion men det utvecklar mitt mod. Det är lättare att leva om jag försöker att förhålla mig till en tanke och en mening. Med ödmjukhet vill jag inte vara hållningslös förrän mina ståndpunkter har visat sig vara felaktiga
(inspirerad av B Afzelius textrader).


Energidepåerna ska fyllas på med lite ledighet. Jag och äldsta dottern ska upp till Kiruna och Riksgränsen för skidåkning, 170 cm snömängd lovar gott. Min fåfänga skvallrar om att jag - återigen - ska klara den svartaste av de svarta pisterna. Den kallas för väggen och senast det begav sig så fick jag besöka ortopeden.


Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards