Jag har varit lat i sommar och inte plågats av Lutherianska måsten. Böcker har lästs, vin och god mat har inmundigats varvat med visst socialt umgänge och löpträning varannan dag. Sannolikt skulle jag vinna familjemästerskapen på 10 km terränglöpning.

Farsgubben i Jukkasjärvi och släkten i Tornedalen har besökts. En av kusinerna påminde mig om när han var barnvakt åt mig i Kiruna. Det var den troliga anledningen att han väntade med att skaffa barn till 40 fyllda.

Sonen har fått lite hjälp med flyttning i Linköping. Bra för studieekonomin att varva arbete med pluggande. Däremot saknas ett ämne i studierna och det är hur boenden städas. Döttrarna landar och flyger i boet och visioner diskuteras och så länge det fortgår är jag nöjd.

Nu är det dags för val igen, jag föraktar inte politiker. Däremot är jag misstänksam till drivkrafterna och funderar över arbetsmetoderna.

Vi borde göra om valsystemet så att det krävde lite mer tanke av oss som röstar. För att en röst skulle räknas borde vi vara tvungna att kryssa för tre kandidater på en lista. De som kandiderar skulle presenteras på en enda lista och i bokstavsordning.

Det skulle innebära att politikerna blev tvungna att tydliggöra vad de vill åstadkomma. Det skulle även vara lättare att följa upp om de följde sina löften.

Partiernas mandat skulle därefter fördelas direkt i förhållande till resultaten i personkryssandet.

Som det är nu görs ett provval i partierna och därefter sammanställs en vallista. Men det kan innebära att den som blir etta kan bli tia på röstsedeln och viceversa.

I en sådan nominering kan det finnas krav på att du ska ha varit aktiv under en lång tid i partiet men även att du har kliat rätt ryggar för att bli nominerad. Ett ändrat system skulle nog bidra till att få in nytt blod i politiken och t o m jag skulle då kunna tänka mig att kandidera. Jag skulle inte förvänta mig några stora framgångar men det kunde onekligen vara en utmaning.

Jag saknar många talanger men är fullständigt obegåvad i att klia folk på ryggen och numera har jag blivit så stel att jag inte ens kan klia min egen rygg.

I min valpropaganda skulle jag utmana den nuvarande tillväxtpolitiken och Nordanstigs Utveckling. Här skulle jag tydliggöra en ändrad färdriktning och peka på hur tvåsiffriga miljonbelopp har slösats bort de senaste tjugo åren.

En annan vision skulle vara att plagiera Pajalas nationella skolframgångar och segla upp till svensk elitklass.

En tredje vision kunde vara att bygga lägenheter med bra komfort för de som börjar få ont i kroppen av att sköta en villa . Givetvis i absolut närhet till järnväg och buss.

En fjärde vision kunde vara att arrangera inofficiella världsmästerskapen myrhandboll i Gnarp med ko- och älgsafaris riktat mot Tyskland.

Sen funderar jag på att få möjlighet till att marknadsföra Nordanstigs motsvarighet till Bussningen av ryska kvinnor till Pajala som skapade internationell publicitet.

Vad sägs då om ett arrangemang - i Pridefestivalens anda - för homosexuella varghatare arrangerat av Svedbro och Gällstas bastuföreningar i samarbete med den kommunalt drivna Homotippen.

FAMILJEAKTIVITETER PÅ INNIGÅR´N

Aktiviteter i juli:         16 - 17

                                  23 - 24

                                  30 - 31

KOSAFARI:                 Kl 11.00, 50 kr för föräldrar och barn.

BARNRIDNING:          Kl.12.00, 20 kr för barn.

SAGOSTUND I

SKOGEN med fika:     Kl. 14.00

FIKA FINNS TILL FÖRSÄLJNING

AKTIVITETSLEDARE: SANDRA OCH SUSSI  PANTZARE, tele 073-8493980

KOSAFARILEDARE   : BJÖRN ENGLUND

                                                  

                                       Välkomna

Nedan presenteras kosafarin:

Nu gör jag ett märkvärdigt försök till att verka UNG och flaschig och farbricerar därför en fjollig och ointelligent svengelsk introduktion.

Italienska förbundskaptenen Lippi tar på sig hela ansvaret för att de blev utslagna från VM-slutspelet i fotboll. Lippi anser sig skyldig till att spelarna fick spagettiben och italienska nerver. Ingen av dessa stackars spelare tjänar mindre än två miljoner i månaden. Ja det är verkligen synd om dessa fjollor som rakar benen smörjer in pomerang i håret så att de ser ut blöta sockervadd.

Ja, det är verkligen synd om pojkarna, himla olyckligt.

Och den där stackars fransmannen är tragisk som vägrade ta Perreira i hand efter förlusten mot värdnationen.

LKAB i Kiruna utsåg en gubbe till arbetsledare som var aktiv i APK.
Då majoriteten av mina 400 läsare förmodligen är politiska analfabeter så förklarar jag bakgrunden. Förkortningen står för Arbetarpartiet kommunisterna och partiet stod till vänster om Vänsterpartiet kommunisterna och dess ledare hette Hilding Hagberg och var bördig från Malmfälten.

Nåväl, som arbetsledare ifråga blev han omtyckt av gruvarbetarna. Gruppen kunde göra hårresande misstag och arbetsledaren tog på sig allt ansvar.

En arbetare kunde nämligen aldrig göra ett misstag.

Arbetsledaren var alltid skyldig: Antingen hade han hade varit otydlig i sina direktiv eller så hade ledaren inte följt upp att arbetaren förstått instruktionerna.

Apropå ledarskap. På söndag fyller en dotter arton. Cirkus 25 ungdomar ska samlas i min och hustruns bostad och dottern låter meddela att ett antal redan har paxat övernattning i bostaden.

En festdeltagare frågar vilken sorts kalas det blir och som meddelsam farsa ber jag festdeltagaren meddela föräldrarna att jag har destillerat alkohol koncentrerat till 98% men förtunnat med 37%.

Jag raljerade som gamla Stor-Jöns när han intervjuvades i Radio Norrbotten. Gubben drev med reportern och förklarade att dagens unga inte förstod sig på alkohol. När han var ung så dracks det 98 procentigt med vanlig 37:a som groggvirke.

Nu inställer sig följande moraliska dilemma och ponera följande scenario:

Ungdomarna ska bla spela brännboll på Hoppa och om någon ådrar sig en skada när hon/han träffas av ett slagträ på något olyckligt ställ:

Vem i Vitaborg bär då ansvaret? Är det jag som har upplåtit bostaden till festligheternas ursprung eller är det någon annan!? Kanske de myndiga ungdomarnas föräldrar ska vara med och bevaka tillställningen?

Som 19-åring fick jag anställning hos LKAB i Kiruna och snart nog drabbades vi av en lågkonjunktur vilket renderade till en två månaders lång permittering.

Vi drog iväg från Kiruna till Gotland och jag hade läst Ulf Lundells roman om Jack. Jag ska inte gå in på detaljer men vi roade oss i två månader på ön. Det mesta från vegetariska rökverk till röda drycker prövades.

Tiden går, det vara samma sommar som Knugen gifte sig och den sommaren som Borg spöade Nastase i Wimbeldon finalen.

Jag har kanske fel men tror att alla generationer måste begå sina egna misstag för att utveckla sig. I detta avseende har jag ingen högre målsättning än att mina barn och deras vänner ska begå misstag som inte överstiger mina egna.

Tänk vad trist livet blev om det var förbjudet att begå misstag och de yngre generationerna alltid ledsagades av de äldre. Nänä är du ung ska du banne mig inte tänka fritt det är farligt.

Kära läsare, tänk efter nu, ska förbud riktas mot sådant som hämmar livslusten!?

Nästa helg begåvas jag av ett besök av en gammal vän och hoppas att de yngre har uthållighet att lyssna till oss. Vi har inte träffats på alltför många år och jag ser fram emot att umgås med en person som känner mig och som är mer allmänbildad än mig(vilket inte säger mycket) och dessutom besitter erfarenheten av att ha betraktat döden i vitögat.

Apropå bröllopet i helgen. Såg Konungens tal i SVT play. Talen och hans uppsyn påminde om mycket om en packad fiskmås. Och fortsätter Kognugens fru att lyfta hudkostymen i facet så har hon snart pipskägg.

Grabbarna från Ockelbo kommer att föra in breddade gener i det Bernetodska blodet. Det konstaterade jag efter deras tal och jag tror inte att moder Westling avser att lyfta det yttre.

Vet i fan om det ändå inte skulle införas häradsbetäckare!?
 
Alltså, den där sista meningen ….. Vi refuserar den …….

Men ändå … ska vi ha ett kungahus så kanske det skulle vara schysst att införa ett antal häradsbetäckare i varje kommun … i detta konservativa samhälle.

Herre Guu …. Nu tänker jag … vem skulle utse häradsbetäckarna i vår kommun … politikerna eller … de kanske skulle utse sig själva till betäckare … eller Nordanstigs utveckling … konsulter … eller ….

Nää, nu bommar jag igen mina tankar och tack för mig … och ylar vidare.

Förresten, är du ung och läser min blogg, följ då mitt råd …. gå din egen väg ….

Walk of Life.

Ingen av de 14 sökande till tjänsten som internkontrollant i Nordanstigs kommun ansågs vara tillräckligt kompetent.

En kompetent och oberoende tjänsteutövare är medveten om att en av framgångsfaktorerna för en effektiv organisation är korta- och snabba beslutsvägar.

En sådan skulle omedelbart reagera över skolornas organisation.

Läraren kommunicerar med rektorn som gör det med skolchefen som, i sin tur, för det vidare till förvaltningschefen som slutligen informerar kommunchefen. Därefter utgår direktiv från kommunchefen till förvaltningschefen och vidare till skolchefen ……. Ojoj ….. till rektorn och slutligen till läraren…

Det blir TIO steg från början till slut!!!!!!!!!

Och mellan de, ur kommunalt perpektiv, oprioriterade skolfrågorna så ska man hinna med att avhandla kärnverksamheter som vargarnas vara eller inte.

Inom idrotten söker vi alltid de kortaste uppspelsvägarna för att vinna tid för avgörande moment och det gör även smarta organisationer.

Då undrar jag om de som skapat denna, såkallade, organisation verkligen har en tillräckligt stor mössa för att bedöma kompetensen hos en internkontrollant.

Risken finns att organisationsskaparna egentligen söker en jubelidiot till tjänsten.

Nej, jag har genomskådat den här lustifikationen. Det slutna sällskapet vill absolut inte ha en oberoende hårding som pekar på den kostsamt ineffektiva organisationen.

Ingen blir anställd eller så blir det en vänskapsrekrytering. Även om ambitionen kan vara hög så sluter det då nog som för myran som stötte på ett TOY i slutet av mitt hänvisande musikaliska stycke. Visan slutar tragiskt då myran fastnar i degen och dör - nej - brottas aldrig med ett TOY.

Jadå vi var i Hallsberg och lirade handboll mot tufft motstånd och tjejerna bet ifrån riktigt ordentligt och lärorikt var det. Vi förlorade med tre bollar mot en av klubbarna som tillhör de 16 bästa i ungdoms SM. Tjejerna inleder med tre utvisningar och får fyra straffar emot oss. Det gäller att se till det positiva, vi vann räknat till gjorda spelmål. Kvartsfinalen i B-slutspelet mot Nyköping vänder vi ett fyra måls underläge till seger med en boll.

Jag är en idrottsnörd och måhända att jag tappar perspektiven när domaren blåser i pipan, i det ögonblicket kan jag bli som förbytt. Det handlar bara om att kasta en boll in i ett nät.

Det viktiga är att spelarna blir situationsanpassade, självsäkra och uthålliga. Jisses vilka förändringar jag ser hos tjejerna. Troligast så kan de placeras i vilken situation som helst - och de bara fixar läget utifrån de omständigheter som bjuds.

Nu har jag följt Gnarparna under många år, de börjar att bli världsvana och är trygga i sig själva.

Vi ledare hoppas kunna förskjuta alkoholdebuten och den första fyllan åtminstone någon sommar till. Gud bevare mig för FJÅRTIS beteendet.

Anders hjälpte mig att sälja Gnarp som lägerort. Träning i Gnarpsviljan, boende på NIF-gården och mat på Berggården. Vi kan få in pengar till Viljan och Norrfjärn, dessutom gynnar vi Berggården. Ingenting är klart men intresset finns, därom råder ingen tvekan.

Tänk vad praktiskt det skulle vara att dela ut en enkel broschyr och en DVD som vi kunde dela ut till de andra laget. Tycker att Kommunen kunde kosta på det materialet.

En förälder utgick ifrån att det finns en serviceanläggning för husvagnar om syskonen, mamma och pappa vill följa med. Givetvis fick jag improvisera fram ett svar.

Jag har tjatat om det förut: Vi behöver en tillväxtplan i Nordanstig. En klok kommunal planering hade sett behovet av en utbyggd camping vid havet i stället för en lägergård.

Nu är jag inte särskilt ödmjuk när jag påstår följande: Lägg ner Nordanstigs Utveckling och ge mig pengarna istället, men inte som lön för då blir man lat och trygg.

Första tre månaderna skulle jag begära x kronor för att konsultera Klingvall. Han skulle få 25 % av arvodet för att inleda jobbet med en tillväxtplan. Resterande skulle utbetalas när planen är klar och godkänd.

Planen skulle peka på tre satsningsområden och en av dem kunde vara idrottsturism. Därefter skulle den visa vilka regioner vi bör bearbeta. Där skulle vi söka finansiella intressenter som såg idén att satsa på en serviceanläggning och camping med utgångspunkt från Gnarpbadens festplats.

Det andra satsningsområdet skulle vara en jäkligt bra skola med marknadsföring mot Sundsvall. Jag har kontakter i Pajala som tillhör elitserien i skolarbete och vi skulle plagiera deras framgångsrecept. Aktiva unga familjer vill vi ha till Gnarp.

Om jag skulle misslyckas så skulle följande gälla: Kasta mig ner från klippan, sex månader skulle räcka för att se om jag bara snackar eller åstadkommer något konkret.

Ställ detta i förhållande till hur länge Nordanstigs Utveckling har varit igång och ponera att de kommer att ha monopol på branschen även fortsättningsvis.

Sundsvalls Kommun ska iväg till Trondheim för att marknadsföra turismen. Låter det bekant? Javisst, det har jag pekat på i flera år att Nordanstig borde ha gjort.

Jag lägger inget partpolitiskt perspektiv när jag ber dig att läsa ett inlägg från NSD-Pajala i maj 2010 skrivet av Britta Tervaniemi Vänsterpartiet, vice ordförande i kultur- och utbildningsnämnden i Pajala.

Citat:

Jag styr i en kommun som verkligen jobbar i motvind, vad gäller befolkningstal och åldersfördelning, men vi lyckas ständigt ändå placera oss på listan av landets bästa skolor. Nu tycker jag att det är dags att känna stolthet för vad vi har och vad vi gör.

För att lyfta några exempel det senaste året:

• Pajala kommuns skolor har lyfts fram som de 16 främsta framgångsrika skolkommuner i landet år.

• Pajala på åttonde plats i SKL:s ranking av bästa grundskola.

  
  
  

• Lärarförbundets ranking av bästa skolkommun blir Pajala på nionde plats.

  
  
  

• Pajalas kulturskola på andra plats av landets bästa musik-och kulturskolor.

  
  
  

I många år har vi kunnat läsa om Pajala kommuns skolor som placerar sig bland de bästa skolkommuner i landet. Våra kvalitéer är inte bara att vi satsar mycket pengar per elev, utan rankingen tar hänsyn till flera aspekter. Vi har utbildade och kompetenta lärare, goda elevresultat, goda relationer och bra ledare, för att nämna några av de kriterier som utgör rankningen.
Politiken tar ansvar och studerar resultaten men vi ändrar inte mål och strategier för ofta och vi har en samsyn om verksamhetens inriktning.

Med allt detta lyckas vi för att vi har höga krav på att alla elever ska lyckas, höga förväntningar på alla i organisationen; lärare, elever, tjänstemän och politiker. Vi arbetar aktivt med normer och värden, där vi vill att elever ska ha trygg vardag, ingen ska bli kränkt och eleverna ska tycka om att gå till skolan.
Jag tror att de mjuka värdena är det viktigaste i skolan, trivs du som elev lär du dig också. Lärarnas positiva bemötande av eleverna är en förutsättning. Jag tror också att familjer i vår kommun tycker att skolan är viktig, och därför ställer höga krav på skolan.
Jag vet att neddragningar i lärarresurser, som vi dock tvingats göra, upplevs att arbetsbelastningen har ökat på många skolor. Men genom satsningar på bland annat fjärrundervisning kan vi tillgodose alla elevers val och ge en god undervisning.

Apropå den senaste tidens debatt om lärarnas arbetstider, anser jag att det inte finns någon anledning i vår kommun att göra några förändringar. Vi har en välfungerande yrkeskår som tar sitt ansvar och detta ska vi vara rädda om.
Jag är säker på att vi även i fortsättningen kan komma att fajtas om placeringarna med de rika kommunerna kring Stockholm, med vår politik och med ännu bättre förutsättningar när vi till hösten byter regering som ställer om från skattsänkningar till satsningar på välfärden.
Låt oss ta åt av äran och sträcka på oss, alla elever, lärare, ledare, föräldrar och politiker, och njut av ett skönt sommarlov! Det är vi värda!

Slut citat.

Pajala ligger vid Torneälven långt upp i norr. Mina 14 första somrar tillbringade jag i de här trakterna. Där finns inte särskilt många akademiker och för min föräldrageneration var finska modersmålet. Således finns det inte fler högutbildade där än här i Nordanstig.

(min kusin Svante medverkar som statist i klippet nedan)

Pajala har samma ekonomiska svårigheter som vi har och jag tror heller inte att folk däruppe har bättre inlärningsmedel eller bättre skollokaler.

Var ligger skillnaden då? Varför tillhör vi bottenskrapet och de svenska eliten?

Svaret är enkelt men samtidigt svårt att förklara: Vuxenetablissemanget; -politiker, -tjänstemän, -lärare och föräldrar drar åt samma håll. De fastställer ett mål och följer upp resultaten och försöker hela tiden att förbättra dem. Ni orkar inte läsa allt så därför avstår jag att gå in på detaljer.

Men kan ändå nämna att man – pga/tack vare – besparingar har lyckats bra med distansundervisning.

Även jag kan betraktas som missnöjesoppurtist men jag är inte med i partipolitiken och kör inte med någon dold agenda för att värva röster till valet.

Tillkortakommandena beror, till stor del, på bristande ledarskap. Vuxenetablissemanget (politiker, chefstjänstemän, rektorer, lärare och föräldrar) saknar ambition i att ta ett kollektivt ansvar kring misslyckandet.

Vi är upptagna av att söka syndabockar då vi själva anser oss vara oskyldiga. Den här attityden drabbar de som står längst ner i hiearkin och det är våra elever.

Våra folkvalda är upptagna av att positonera sig partipoliskt. På högre tjänstemanna nivå tycks det ha bildats en gruppering som befinner sig väldigt långt borta ifrån kärnverksamheterna och ser inte verkligheten och inser inte allvaret. Jag är mycket, mycket tveksam till organisationen och dess kompetens. Förmodligen fungerar ett antal rektorer mer som ekonomiska räknenissar än som utbildningsledare.

När vi erkänner att vi inte kan hantera skolfrågorna då först kan vi gå vidare.

Följ mitt råd: Bli mer jordnära och lägg ner visionerandet där ni står och pekar mot solen, månen och himlavalvet med utfästelser om kommande guldåldrar i Nordanstig.

Nej, ta bussen till Pajala och jag kan skapa ett kontaktnät åt er däruppe. När vi har fungerande och högpresterande skolor – då först vill aktiva familjer flytta hit. Men antagligen står vi där och pekar mot himlavalvet och bortser ifrån att restiderna till Sundsvall förkortas avsevärt och glömmer bort möjligheterna. Vi glömmer bort att röra om med sleven i grytan när det puttrar.

Själv ska jag till Hallsberg i helgen med mina kamrater. Jag ska filma, anteckna och söka upp människor som tillhör svenska eliten. Och efter bästa förmåga ska vi försöka att göra likadant i Gnarp och Sundsvall – trots att det kommer att svida i skinnet.

Vi grundlägger följande inställning till vuxenetablissemanget som Uggla beskriver:

Senaste tiden har jag haft ett tiotal patienter, företrädesvis flickor, som har hänvisats till en sorts ryggbehandling från skolsköterskan. Samtliga har varit i behov av att korrigera bäckenet och att något ben har varit kort.

Behandlingsfilosofin utgår ifrån att barnets växande anatomi är felaktig och i behov av yttre korrektioner för att normaliseras. Med andra ord, den naturliga utvecklingen är felaktig och behöver handpåläggning för att bli rätt. Kostnaden för detta är 500 kronor.

Föräldern beskriver att de faktiskt såg att benet först var kort och ryggen sned och efteråt var benet längre och ryggen rakare!? Det är inga svårigheter att göra vissa saker med en kropp så att det ser så ut - men detta kallar jag för intellektuell ohederlighet. Vi lurar patienten.

I mitten av -80 talet deltog jag i en undersökning. Patienter med akut ryggskott behandlades. Jag knyckte till i deras ryggar och trampade sönder en tom tändsticksask som jag hade under hälen i skon. När det knäppte till så sa jag att: Nu hoppade det rätt. En stor mängd patienter blev besvärsfria.

Jag behandlade patienter med laser: En av apparaterna gav bara ett rött ljussken och den andra hade en laserdiod monterad. Enbart teknikern visste vilken apparat som var äkta. Jag och patienterna visste inte vilken som var äkta. Hälften av de som blev bättre hade behandlats med bluff- eller placebolasern.

De som blir bättre är inte inbillningssjuka - det vill jag poängtera. Det är faktiskt på det viset att forskningen visar att 30% förbättras av placeboeffekten - d v s enbart tron på att behandlingen är bra gör dig bättre.

Nu får du ta del av fakta:
Socialstyrelsen har varnat för att behandlingar kan framkalla diskbråck, akut eller senare. Skadorna kan leda till förlamningar i ben och fot. Senare i livet kan unga flickor drabbas av foglossningsbesvär när de blir gravida.

Behandlingar i nacken kan göra att blodkärlen till hjärnan kan skadas. Patologer i Umeå har konstaterat att patienter har dött någon dag efter behandling.

Nu får det vara nog och därför jag har slagit larm om sakernas tillstånd. Barnläkare i Västra Götalands sjukvårdsregion har uppmanat mig att anmäla Skolhälsovården till Socialstyrelsen.
Om någon journalist får nys om detta i kommunens diarieförning så blir det livat. Med stor sannolikhet kommer jag att bli anklagad för att angripa andra yrkesutövare.

Om så blir fallet så vill jag bara förklara att skadorna kan uppstå oavsett om det är en; -läkare, -sjukgymnast, -chiropraktor, -naprapat eller osteopat som utför dessa.

Jag slutade med dessa behandlingar för åtta år sedan då Socialstyrelsen larmade om riskerna.

Himla tur att riskerna - trots allt - är små.

Våra ungar i Nordanstig är inte dummare än de i Pajala, Arvidsjaur och Övertorneå. Föräldrarna i de andra kommunerna har inte fler högutbildade föräldrar än Nordanstig. De har inte högre lärartäthet eller bättre lokaler.  Trots detta tillhör eleverna där svenska eliten medan vi tillhör bottenskrapet i landet.

Jag blir så in i helvete less på att vi hela tiden riktar fokus på helt fel saker. Nu är vi helt upptagna av att diskutera om var högstadiet ska finnas. Detta är en fullständig skendebatt som inte kommer att förbättra resultaten ett endaste dugg och då spelar det ingen roll var vi placerar högstadiet.

Fråga mig om någon profetia så törs jag, med största sannolikhet, ha följande: När vi utvärderar skolorna om tre år så kommer vi fortfarande att tillhöra bottenskiktet.

Diskussionen måste därför riktas mot följande: Varför är vi så dåliga i Nordanstig och hur ska vi förbättra oss!?

Följande saker måste belysas för att ge kidsen en bättre start i livet. Betrakta mig gärna som överdrivet självsäker när jag påstår att vi skyndsamt måste ta tag i följande sjukdomsskapande symtom för att lyckas.

1 Dåligt ledarskap på politiker och tjänstemanna nivå.
2 Kompetenta lärare lyfts inte fram.
3 Vi har inte förväntningar om att lyckas bra - vi accepterar att vara förlorare.
4 Politikerna tar inte reda på hur det går med resultaten och följer inte upp dessa.
5 Trivseln är dålig bland personal och elever.
6 Förtroendeklyftorna mellan föräldrar/lärare /skolledare till tjänstemän och

   politiker.

När ni kommit till dessa insikter så ska ni åka iväg till skolor och kommuner där de har lyckats mycket bra och tillhör svenska eliten. Jag kan förmedla ett antal kontakter.

Lägg märke till en viktig sak och det är följande: Jag gnäller inte bara utan anger konkreta förslag på vad vi ska göra.

När jag kommer hem från någon tillställning och öppnar truten i hallen så får jag ofta höra följande av något av kidsen: GGGV!!!!!

Förkortningen står för Gammel Gubbs Gnäll Varning och nu kommer dagens nästa irritations monument.

På jobbet hänger en jävla massa ballonger med partipolitisk inriktning och det råkar vara Kristdemokratiskt och från den Gröna Alliansen.

Vad är syftet med att blanda ihop partipolitik i ungdoms- och barnverksamheter?

Tala om det? Vad är syfte med det? Tala om det? Ska jag städa upp ballongerna? Hur ska ni ha det?

Hyresvärden har inte eldat på länge, taskig belysning, golven bågnar som om det vore sjöslag, ytterdörren hänger snett ….

Och jag har inte missat hyresinbetalningarna!!!!!!!!

Håll med om att det är inte bara GGGV?

Och hissen då? Ja, det är fortfarande tyst från Nordanstigs kommun.

Eller är det verkligen jag som börjar bli överdrivet gnällig, det vet i fan!?

Vad gör jag här? Vill ni ha mig härifrån med små saker som ni gör?

Men jag står så långt ifrån de små sakar som ni gör. Jag mår ändå ganska bra när jag kan se saker från lite ovanför.

Vad lever jag för, jo för de små saker som jag gör.

Nästa helg ska vi till Hallsberg och lira handboll och jisses så vi kommer att få stryk - men det ska bli himla kul att möta Sveriges absoluta elitskikt i handboll, och dessutom i ålderkategorin över oss.

Men jag lovar att försöka lära mig så mycket som möjligt av hur eliten gör.