Senaste inläggen

Av Bengt Pantzare - 5 april 2013 18:37

Konditionsträning i ett härligt Gnarpskt utomhusklimat med ljumna kvällar är ett av mina livselixir. Dessvärre har vi en benägenhet att börja för intensivt och får ont i fötter, hälsenor och knän.

Som 58-årig "gubbe" och sjukgymnast måste jag dock erkänna följande: Jag tävlar mot mina äldre döttrar och är korkad nog att tro på följande - att en nästan 60-årig man - kan hävda sig i löpning mot, hyfsat tränade, döttrar i åldrarna 20 - 25 år. 



Löpning är en genial träning i all sin enkelhet, du behöver inte lära dig löpning - det klarar kroppen själv. Det bästa sättet att löpa är det som känns mest naturligt för dig. Alla vet att löpning förbränner en massa fett och blodsocker då vi jobbar med de stora och energitörstande benmusklerna. Luften, klimatet och naturen är helt gratis och det enda du behöver är hyfsade skor med stötdämpning.


Alla bär på sjukdomsanlag och, oftast, så klarar immunförsvaret att trycka tillbaka anlagen för utveckling av sjukdom. Ett träningspass "bootar" upp immunförsvaret men effekten består bara i ca 75 timmar och därför måste proceduren upprepas. Detta är den viktigaste anledningen till att konditionsträna och så här kan du börja som otränad:


10 min rask gång - ta ut steglängden och tryck på med vaderna - pendla med armarna.

5 min löpning fördelat på följande sätt: 30s löpning - 1 min rask gång - osv ...

5 min rask gång.

Totalt 20 min.


Nästa ökning:

10 min rask gång.

6 min löpning fördelat på - 45s löpning - 1 min rask gång - osv...

5 min rask gång.

Totalt 21 min.


Nästa ökning:

10 min rask gång.

7 min löpning fördelat på - 1 min löpning - 1 min rask gång - osv

5 min rask gång.

Totalt 22 min.


Träna 2-3 ggr/v och öka löptiden med 15-30s/vecka. När du kommit upp till 40 minuter så lägger vi om din träning, då har du kommit en bra bit på väg och öka intensiteten.


Mina  idrottare/elever/patienter vill ofta ha kostråd för att gå ner i vikt eller öka prestationen och mitt svar blir följande: När spetskompetensen är oense så kan vi dra följande slutsats - INGEN VET VAD SOM ÄR RÄTT.

Mot den här bakgrunden bör du veta att många vill tjäna pengar när det gäller kost: http://www.aftonbladet.se/halsa/article13582958.ab

Livsmedelsverket är en Statlig instans som rådfrågar forskare som besitter en massa kunskap och dessutom har de inte intresse av att tjäna pengar på vår okunskap. Mot denna bakgrund har jag stor tilltro till Livsmedelsverkets råd och ger råd enligt följande:

http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Matcirkeln-och-tallriksmoddellen/Tallriksmodellen/


Apropå offensiva hälsoattityder, om 14 dagar ska jag och döttrarna upp till Riksgränsen för skidåkning. Farsgubben - som är 87 år - har beställt träningsråd mot det ryggonda - han funderar på att påbörja träning på ett gym i Kiruna.


Läsare, med största respekt, jag rafsade ur mig bloggen i periodpausen mellan Skellefteå och Linköping, Skellefteås tränare och forwarden Emanuelsson är Kirunaianer och håller på dom........vill så gärna se Luleå och Skellefteå i finalen...







Av Bengt Pantzare - 10 mars 2013 19:43

Jag drabbas av en lysande idé och skickar ett mail till den ryska tidningen Komsomolskaja Pravda om dagens mediala snackis i Sverige.


Bakgrunden är att jag har försökt, men sällan, fått stöd av kommunens utvecklingsorienterade politiker när jag levererat diverse förslag till utveckling inom besöksnäring och struntar, således,  fortsättningsvis i alla formella kommunikationsvägar.


Idén utgår från det att den ryska tidningen hade ett uppslag om Pajala kommuns idé att bussa ryskor till det ungkarlstäta Pajala och faktum är att ett antal Pajalianer funnit en rysk kvinna som livspartner.


Min idé utgår från undersökningen om äldre ryska kvinnors obskyra erotiska drömmar:


Dagens datum och den efterföljande veckan bör bli ett historiskt datum under förutsättning att min idé fullföljs.


Den här veckan, och i mångårig framtid, bör alla lägenheter i Gnarp utrymmas och hyresgästerna erbjuds boende på Knaust i Sundsvall eller Berggårdens gästgiveri som kompensation. Samtliga virila unga män ska erbjudas en krogrunda x 6 just denna vecka och om förstärkning behövs bör ynglingar kommunens närliggande socknar erbjudas korttidsanställning.


Hänger ni med?


Ryskorna kommer att flygas till Midlanda och erbjudas boende i lägenheterna med möjligheten att få besök av en 20-årig Gnarpsyngling.


För att slippa dras inför en marknadsdomstol bör följande reservationer klargöras i marknadsföringen:


1 Ynglingen kan faktiskt hitta hem till sitt boende.

2 Om ynglingen uppsöker fel säng – så kan det finnas behov av vita handskar - pga ynglingens trötthet.


All denna härlighet kan utspelas i Skandinaviens - politiskt garanterade - enda vargfria kommun. 

Givetvis bör ynglingarna organiseras i det nya samfundet: Nordanstigs internationella häradsbetäckarförbund.

Av Bengt Pantzare - 8 mars 2013 23:48

Jag imponeras oerhört av skidåkaren Johan Olssons prestationer i VM och den mediala uppmärksamheten är – milt uttryckt – bombastisk.


Allt handlar om att förflytta sig från punkt A till B på snabbast möjliga tid – men till vilken nytta?


Dessvärre är jag en idrottsnörd själv och betraktar således sådana här insatser som särskilt heroiska – men kan ändå inte låta bli att ställa mig frågan – till vilken nytta?


Jag kan rabbla upp de fem bästa skidåkarna i världen utan nämnvärd betänketid. Om nån ber mig svara på vilka som är de förnämsta forskarna inom barnonkologi (forskare inom cancerogena sjukdomar som drabbar barn)så tar det genast lite längre tid.


Å andra sidan så dör det cirka 25.000 barn varje dygn enbart pga taskigt med käk och dåligt vatten samt en massa myggor. Detta elände kunde förändras med enkla medel och till det behövs enbart vardagligt förnuft och inga skarpa forskarhjärnor.


Uppenbarligen väljer vi det som är begripligt och höjer det till skyarna men ger blanka fan i det som egentligen är mer hjältemodigt men svårare att förstå.


Och det motsatta då, hur jämför vi motgångarna i livet?


Det gör ont i mig när jag skriver om den intervju jag lyssnade till i P1:s morgon eko och anledningen till min reaktion kan ha samband med att jag har fyra döttrar.


En moder med döttrar ansågs inte ha flyktinglika skäl och skulle tillbaka till en plats – där den 14-åriga dottern hade våldtagits inför modern med syftet att erkänna att maken var en regimpolitisk opponent.


Nu har vi flyttat fokus från livets framgångar till det motsatta. Vi kan identifiera oss med idrottsliga framgånger och upphöjer dessa till skyarna då de är lätt att begripa. Att förflytta sig från punkt A till punkt B på kortast möjliga tid.


Hur är det med Sverigedemokraterna då, väljer anhängarna det som är lättare att begripa?


Hur väljer vi upplevelsen av smärta och motgångar? Till detta finns inget facit då känslor inte kan mätas.


Hur resonerar den Sverigedemokrat som anser att mamman och den apatiska dottern som sondmatas i exemplet ovan är en tärande parasit, trots att SD-aren - i mitt exempel - själv förtjäntar sitt uppehälle av samhällets pengar?

Vi tillhör de som lever längst och trots detta har vi flest pensionerade i åldrarna mellan 20-25 år. I de otrevliga motorcykelgängen lever en stor del av våra gemensamma medel trots att de kunde ägna sig åt hederligt arbete.

Det tycks vara så att vi förenklar och riktar fokus på sådant vi tror oss begripa.


Jag blev bara så illa berörd av det jag hörde på radion.


Vilka är är det som alltid kommer i kläm?


Min värld är fattig och min dag är död
 När barnasinnet har berövats på sin glöd
 Då ondskan nått sitt mål till slut”








Av Bengt Pantzare - 15 december 2012 23:00

Ett recept för en framgångsrik organisation eller arbetsgivare är att få medarbetarna delaktiga. Det uppnås genom att organisationen lyssnar till deras synpunkter. De med erfarenhet har oftast mycket att komma med, samtidigt kan det även ha uppstått en osäkerhet för förändringar hos de som varit med många år.


Farsgubben 86 år – med fd jobbarkompisar – inbjuds till julmiddag av LKAB:s visionsgrupp. Gubbarna bjuds på ett ansenligt julbord av sin fd arbetsgivare. Utöver detta så får gubbarna ta del av den nya tekniken där – ungdomar – sitter på huvudkontoret och kör de fjärrstyrda lastmaskinerna. Därefter åker gubbarna med visionsgruppen till gruvan där några av gruvisarna visar hur lastmaskinerna ska köras för att minska slitaget på maskinerna.


Hur många arbetsgivare visar sådan omsorg för ett gäng livskraftiga och slitna gamla gubbar samt att organisationen dessutom besitter insikten i att tillvarata erfarenhet.


Läser vad LKAB:s visionsgrupp skriver:

De anställda ska vara starkt motiverade att var för sig och gemensamt vidareutveckla LKAB som ett konkurrenskraftigt och attraktivt företag”


Imponerande är att LKAB ger signalen till de som är yrkesaktiva – vi vill samarbeta med er resten av livet.


Ett motsatt exempel hämtar jag från en kommun som inte tillhör eliten inom svenskt skolväsende.

Kommunens visiongrupp har formulerat följande:

X xx andan ger tillväxt och för att företagande , skola, omsorg och föreniningsliv ständigt utvecklas och blommar.


Problemet är att organisation ger tvetydliga signaler, det införs inköpsstopp på skolorna vilket gör att föräldrar upplever ett behov av att sponsra med suddgummin och pennor och att satsa en tusenlapp på en Lucia-firande är otänkbart. Samtidigt som de styrande beviljar 75.000kr till ett subkulturellt endagsarrangemang.

 

Detta skapar inget engagemang om organisationen verkligen vill nå förändring och framgång.

 

Vad är det lyckligaste för en organisation?

 

Bengt Pantzare





Av Bengt Pantzare - 27 mars 2012 21:15

I köket förhör hustrun yngste dottern gällande köttätande djur och själv allmänbildar jag mig i dagens DN och fastnar för rubriken: Religion gör dig lycklig.

Amerikaner som regelbundet går i kyrkan, synagogan eller moskén upplever fler positiva känslor än de som inte besöker något gudshus. Analysen bygger på över 300.000 intervjuer utförda av Gallup-Healthway.

De positiva känslorna var sådana som leenden, skratt, glädje, lycka och lärande. De negativa var sorg, oro, stress och ilska.

För tre år sedan läste jag i den kristna tidningen Dagen som refererade till en amerikansk undersökning om porrsurfande. I delstater där många invånare instämmer i påståenden som "Jag har aldrig tvivlat på Guds existens" och "Jag har traditionella familje- och äktenskapsvärderingar" var porrsurfandet vanligare. I det mormontäta Utah var surfandet mer utbrett.

Då inställer sig frågan om det verkligen är statistiskt relevant att det är besöken i kyrkan som människorna lyckligare eller kan det vara något annat.

Läser vidare att Facebook har blivit de egenkäras lekplats och att täta uppdateringar kan tyda på narcissistiska drag. Bland de som var mer aktiva socialt på Facebook var det vanligare att man återfann personer med narcissistiska drag.

Det är främst två narcissistiska beteenden som människor visar upp på FB. Det ena handlar om att ha en grandios självbild, där man överdriver sin egen person och sina egenskaper. Det andra handlar om hur långt en person är villig att gå för att få uppmärksamhet.

Då inställer sig frågan vilka drag besitter jag som pluggar.......ursäkta.......nej bloggar.


Hittade en, för mig, okänd hypad duett med Ulf Lundell och Marie Fredriksson.

Av Bengt Pantzare - 24 mars 2012 20:33

Döttrarna gav oss en julklapp i form av en konsert i torsdags, jag var inställd på att det skulle vara ikväll men upptäckte att minnet var opålitligt.


Mikael Wiehe:s musik har inspirerat mig på många plan. Det gjorde även Björn Afzelius. I något ögonblick har jag hämtat själslig kraft från texterna. Den fysiska kraftåterhämtningen har jag inhämtat på eget bevåg.


Wiehe berättade om en spelning i Köpenhamn med Björn Afzelius. Wiehes strupe var i ett dåligt skick. Arrangören drog iväg för att hämta medicin – en ”lille en” - och återvände med en ”gammeldansk”. En hel liter blev det och plötsligt fick även Afzelius ont i halsen. Det medicinerades under konserten och rösterna blev bättre, däremot tappade de bort texterna. Dock kunde publiken sjunga deras texter så de behövde bara spela.


Musik kan få en att minnas episoder från det egna livet och den här händelsen är jag inte stolt över.


Jag och två kollegor höll i en kurs för Sv Hockeyförbundet med start 09.00 en lördagsmorgon i maj i det tidiga -80 talet. Kursledningen (märk väl, jag var chef) var ung och inmundigade alkohol till solen gick upp. Bland kursdeltagarna fanns ett antal seriösa fd landslagsspelare.


Min dåvarande arbetsgivare, chef, mentor och Gud vet all upplät hela anläggningen till arrangemanget. Helt kostnadsfritt och den unga kursledningen delade på hela gaget (märk väl, jag var chef). En minut före kursstart så spänner Jern blicken i mig – efter en plågsam konstpaus uttrycker han sig: ”Jag tror du fixar, det här”(märk väl, jag var ingen nykter chef).


Återkommer strax till den här episoden ty denna historia har en sensmoral i undertonen.


Wiehe fortsätter och berättar om en tågresa från Skåne upp till Stockholm. I Nässjö kliver det in en man, sjöblöt av störtregnet utanför. Det finns en ledig plats, den mellan Wiehe och fönstret.


Helvete, tänker Wiehe.....det är ju Göran Hägglund.


Resan blir mycket angenäm, berättar Wiehe. Hägglund har nämligen Wiehe:s samtliga skivor och kan dessutom texterna till låtarna.


Mikael Wiehe berättar vidare: Mats Odell försökte störta Hägglund med stöd av den ”kristna högern” i Uppsala. De extrema i den fundamentalismen anser att handikapp hos barn är Guds straff samt att homosexualitet är en diagnos.


KD:s ungdomsordförande heter – Aron Modig – och i en debattartikel ondgjorde han sig över att TV4 lät Wiehe propagera i - ”Så mycket bättre” - med samhällsomstörtande propaganda. Aron Modig tycks vara ett namn som förpliktigar.


Wiehes ödmjuka slutsats blir att skiljelinjen inom KD inte utgår i förhållningssättet till Gud. Brytpunkten består nämligen i förhållningssättet till – Mikael Wiehe.


Min chef och mentor var en troende man och jag fick aldrig någon kritik för mitt grova snedsteg. Däremot fick jag än mer förtroende och ansvar. Jag växte i yrkesrollen och försökte alltid prestera det mesta och bästa och var alltid förberedd inför allehanda uppdrag.


En av mina fastrar var djupt troende. En älskvärd och intelligent kvinna som inte kunde låta bli att ha åsikter om det mesta och inte alltid så diplomatisk. Ibland undrade jag över hållfastheten i hennes tro.


Fasters barnbarn studerade teologi och berättade följande episod:


Jag har aldrig varit helt övertygad om mormors Gudstro. Vi sitter vid köksbordet och jag berör

Jesusbarnets uppkomst

Momma avbryter mig abrupt med följande kommentar:

-Jesusbarnets uppkomst, det vet väl alla varifrån han kom.

-Det var intressant, svarar det unga teologiestuderande barnbarnet.

-Ja, det var väl med honom som med alla andra karlar........han kom också från fittan”.


Wiehe är en mästerlig agitator som tar parti mot inskränkt intolerans och för de utsatta.


Min världsbild är inte lika globalt internationaliserad. Men på något sätt känner jag mig sund när jag blir förbannad på att kidsen inte får schyssta förutsättningar inför vuxenlivet.


Jag reagerar över att våra barn kommer ut i världen med sämre kunskaper från grundskolan och därigenom sämre rustade inför vuxenlivet.


Det som gör mig mest upprörd är när det vuxna etablissemanget ställer till elände och pekar med hela handen – Lille vän – du duger inte.


Ibland kan ungdomars förutsättningar förändras när en förälder drabbas av sjukdom och död. De jag tänker på bär sin fars värderingar – nämligen att ge de sämre rustade rättvisa förutsättningar.


Ni har begåvats med en vishet som många vuxna aldrig lär sig under hela sin levnad.


















Av Bengt Pantzare - 18 mars 2012 22:49

Jag har fullt upp med att vara uppkopplad i det verkliga livet, därav anledningen till bloggtorkan. Ibland blir jag glad åt rena rama barnsligheter. På torsdag ska jag undervisa om konditionsträning för högstadieungdomar i Bergsjö. Tror att det blir två lektioner och jag har blivit ombedd att ta med mig ett utdrag från Belastningsregistret. Regler är till för att följas - alla ska behandlas lika konsekvent och även jag ska bevisa att jag inte är kriminell och skadlig för det uppväxande släktet i kommunen. Men f-n vet vad jag kan hitta på under två lektioner!?


Jag är medveten om att kommunenens lärosäte måste hålla sin rygg fri mot det granskande Skolverket.


Apropå något helt annat så läste jag en annan rolig historia:

"Nu har forskarna äntligen kommit på varför män som ligger på rygg snarkar...det beror på att pungen ramlar ner över rövhålet och täpper till ventilationen"


Ha det så gott, lev väl och le...

Av Bengt Pantzare - 14 januari 2012 20:41

Innebandytränaren i Skåne tycker jag inte särskilt synd om, däremot har jag en viss medkänsla för grabbarna i laget som har drabbats av en ytterst kompetent idiot.


Jag har varit i Kramfors och ägnat ett antal timmar åt att lära tjejer att kasta in en boll i ett nät som omges av en träram. Således har vi ägnat åt oss existentiella problemlösningar.


Motståndarlaget tar time-out, domaren blåser av matchen och spelarna samlas. Då jag, för stunden, saknar handbollsrelaterad kreativitet så drar jag historien om kaninen som återuppstod från det döda:


Åkaren Hansson åker hem till lunch, frugan är på jobbet och barnen i skolan. Hansson ser att

grinden till grannbarnens kaninbur står vidöppen. Till sin förskräckelse upptäcker han att

familjens stövare ruskar om en livlös kanin.

Hansson drabbas av panik och drar iväg till Hudiksvalls zoologiska butik och köper en, bildligt,

snarlik kanin som han i raketfart kastar in i grannens kaninbur


Senare på eftermiddagen knackar grannen på dörren hos Hansson med en sjövild blick.


-Vet du va som har hänt Hansson?

-Ehh....näää.....svarar han...

-Ungarnas kanin dog igår och jag grävde ner den därborta i hörnet intill din tomt.

-Ehh...Hansson hostar till....

-Och vet du vad f-n som har hänt …. kaninen har grävt sig upp och sprungit tillbaka

till kaninburen.... de e helt otroligt...”


Med ett lätt leende på läpparna dunkar tjejerna några bollar till i mål.


Nu ska, även jag, likt den skånska innebandytränaren använda mig av ett bildspråk i försvarsarbetet.


LEVANDE DÖDA KANINEN” kommer att innebära att vi växlar från en tillbakalutad passivitet

till ett överdrivet offensivt försvarsarbete.


Då jag är farsa till fyra döttrar så har jag försökt att lära dem något om oss män.


När en kille uttrycker följande:


-JAG tycker att du borde ….. att du ska ….. borde inte ..etc …


Då ska du sticka och dra. Du har sprungit på en kille som vill härska och styra över dig.


I handbollens anfallsspel ska jag introducera ett nytt uttryck: ”GUD OCH EKORRE”


Vad det innebär får jag anledning att återkomma till.


I en medvetet travesterande ton inbjudes ni till ett musikaliskt stycke som hämtat från innebandyföreningens tränarmöte ..... 00.00 till 03.15. 


Ovido - Quiz & Flashcards