Utanför jobbet ser jag Gnarps framtidshopp mätandes cirkus 50 – 100 cm höjd över havet och iklädda lysande västar. Sällskapet förflyttar sig framåt i två snöräta led i långsam marschtakt hållandes i ett långt rep.

Tanken slår mig – det här ser ut som ett gäng fångar från Alcatraz-fängelset ute på rastvandring.

 Först och sist i ledet går fångvaktarna, ursäkta, förskolelärarna.

Jadå jag förstår säkerhetsaspekterna….....svårt att hålla reda på.............och trafiken..........men ändå, tanken känns kittlande.

Tänk om några av kidsen hade varit kreativa. I mitt inre ser jag ungarna rymma från repet, hoppa över häcken och gömma sig där i väntan på Sundsvalls-bussen. De kapar bussen med slangbellor som vapen och ropar till chauffören:

-Tjör oss till Sundsvall, vi har rymt vi å e Gnarpsandar !!!!

Vilket nöje det hade varit att få ringa till förskolan och meddela att jag sett några ungar som rymt och kapat Sundsvalls-bussen.

Den avvikelserapporten hade jag minsann velat läsa.

Storyn håller samma nivå som det kända postrånet utanför huvudstaden. Rånarna rusar in och skriker till kunder och personal:

- Lägg er på mage, annars skjuter vi!!

Alla kastar sig på mage utan gamlingen i käpp, stapplandes haltar han sig fram till rånaren och trycker kryckan hårt mot hans mage och väser:

- Pojkjävel passa rej ja e hemlig agent!!

Hustrun ligger på mage och ropar i ett irriterat tonfall:

- Helvete Evert, du e inte hemlig agent du e senil dement !!

Näst äldsta dottern har varit på själslig rening i Malmfälten. Under en vecka har hon umgåtts med sin farfar, en 85-årig fd gruvarbetare, och har träffat gamla renskötare från Nikkaluokta och Laimoviken. Det gläder mig att hon vill åka upp igen och dokumentera mötena.

Annars lider jag med kvinnor i åldrarna 15-34 år. De blir hjärntvättade att ha vissa sorts kläder och skor, använda en viss sorts hårschampo och Gud vet allting?

Sitter och slökollar på Eurovisions schlagern och konstaterar att programpresentatören tränar på gym och att killarna är mainstreamade då håret står rätt upp som sockervaddar. Det är hårresande roligt att se.

Kollar lite på bebisbloggar, jag haft fem stycken. Alltså, inte bebisbloggar utan bebisar. Jag hade aldrig hunnit med att ha ungar och blogga, tur att man var efter sin tid.

De behöver de senaste; - barnvagnarna, - bästa babygymmen, - snyggaste skorna och kläderna, - och ännu mer leksaker. Och när de har vuxit ur prylarna så behöver de ännu mer grejer och det är en absolut nödvändighet för att fostras in i entreprenörsrollen typ - bloggerskan Blondibella. 

Apropå högstadietjejerna, borde vi inte införa en sminkfri dag varje vecka för att de ska bli mer bekanta med att vara utan smink. Tjejerna är upptagna med att studera varandra och det är därför de sminkar sig.

Vi föräldrar borde anmäla tjejerna till en avprogramering, de borde få åka upp till Lappland och umgås med genuina människor.

Alla  högstadietjejer borde få hjälp att analysera texten i Aretha Franklins tolking av A Natural woman.

Yngsta dottern ska – liksom många andra - delta i Kustkampen i friidrott.

Följande dialog utspelar sig vid köksbordet:

- Vilken gren ska du tävla i ?

- Jag ska springa 300 meter.

- Du har väl aldrig sprungit 300 meter – varför springer du inte 60 meter istället?

- Just därför!!

Jag inser att vi betraktar idrott på lite olika sätt och från skilda perspektiv.

Det gick rätt så bra för Kirunabon Pekka Lindmark i idrottskarriären – trots eller tack vare – en avslappnad attityd.

Kommer ihåg de nostalgiska fotbollsmatcherna på grusplanen Halmia i Kiruna.

Vi spelade 7-manna fotboll, jag spelade med brottarna och Pekka med borrarna. Jobbarkompisarna till borrarna kom upp från gruvan i arbetskläder för att se matcherna – LKAB tordes inte protestera. Matchen blåstes igång och Lindmark sprang in i straffområdet och där bosatte han sig under hela matchen, dock en duktig avslutare med snabbt tillslag och hård i kroppen.

Förresten en sak till: Vi spelade en match mot finska gruvbyggare och på den tiden var jag rätt så snabb och hörde följande direktiv från motståndarnas bänk – på finska:

- Får du inte tag på den djäveln så sparka han i lungan !!!!

Nu ska jag ut och jogga – ha det.

En favorit i repris:

Vi fick några härliga skiddagar i hemtrakterna och det är en speciell känsla att komma upp på fjället och andas in doften av atlantvinden från västsidan.

Det händer mycket i Kiruna och gruvan äter, bildligt, upp staden. Sprickbildningarna i berget drar sig närmare stadskärnan.

Vi kommer hem efter en natts sömn på tåget och packar undan skidor, pjäxor och diverse kläder. Jag sätter mig i vardagsrummet och frågar hustrun och döttrarna om vad det är som doftar illa.

En fundering är om det ligger en kvarglömd disktrasa under nån soffa eller nåt liknande. Själv funderar jag på om det ligger en ruttnade råtta i rummet som katterna har dräpt.

För ett antal år sedan låg jag i badkaret och kände en oerhört frän sötsur liklukt. När jag inspekterade under badkaret låg där ett ruttet råttlik.

Nåväl, en av döttrarna kommer in i rummet, med ett utpräglat luktsinne och ett par inandningar styr hon stegen fram till mig där jag sitter med fötterna på soffbordet, pekar med hela handen på mig och med ett roat ansiktsuttryck meddelas jag följande:

-Pappa, vet du vad?

Jag tittar upp förvånat och undrar vad det är?

-Ta av dig strumporna!!!

Mycket riktigt så har jag bytt strumpor men råkade ta på mig de nyligen uppackade efter skidåkningen – en gång till.

Tur att man har lite självironi.

Verkligheten är den att jag ser illa sedan ett antal år, och olyckligtvis så är det även sämre ställt med hörseln. Det är dock tröstefullt att ungarna hävdar att jag bara hör det jag vill höra.

Men det bär i väg riktigt utför när man har börjat att lukta illa – utan att märka det själv.

På jobbet får jag en del frågor om träning för att gå ner i vikt och därför vill jag förklara följande om sambandet mellan styrketräning, viktnedgång och stavgång.

Stavarna blir en förlängning av armarna och plötsligt börjar kroppen att arbeta som om du gick på alla fyra . Har du styrketränat skuldror, rygg och mage så kräver musklerna mer energi och den hämtas då ifrån fettet. På olika sätt frigörs fettet till syror som förbränns i musklerna, är de starkare så förbränner de mer energi.

Du kan likna det med förbränningen i en bilmotor. Är motorn starkare och du kopplar i fyrhjulsdriften så ökar åtgången av bränsle.

Beträffande all kostrådgivning har jag dragit följande slutsats: Då alla auktoriteter tycks vara oense så är en sak solklar – nämligen – att ingen vet vad som är effektivast. Jag brukar hänvisa till tallriksmodellen.

Du behöver alls inte träna i vårat – självkostnadsgym – vi kan lära dig att träna enbart med din kroppstyngd.

Nu kommer den dolda reklamen :-)

Jättebra med läkarmottagning i Gnarp och du har även fortsättningsvis lagstadgad rätt att välja din lokala sjukgymnast om du föredrar det. Du är inte tvingad att uppsöka läkarmottagningens delägare för behandling.

Ni behöver inte behärska engelska för att förstå instruktionsvideon:

Den minsta handbollsspelaren i familjen undrar om hon kan få byta matchtröja. Problemet som förutses är att hon inte hinner knöla ner tröjan i byxorna vid ett ev. plötsligt närkommet toalettbesök strax innan matchstart.

Alltså, himla pinsamt att springa ut och lira med tröjan nedanför knäna – då snubblar man vid kontringslöpningarna.

Det gäller att se till alla detaljer i idrottandet

Med lite vemod gör jag nu en sista tävling med er. Givetvis kommer jag att finnas med i bakgrunden men inte längre som tränare och inte lika intensivt.

Tänk vad mycket som har hänt under alla dessa år och jag fascineras över hur ni har utvecklats som individer.

Och vad har jag då försökt att lära er:

Ni har drabbats av mitt arga öga när ni kommit för sent till träningar.

Jag hoppas att ni har lärt er att inte stjäla tiden av någon annan genom att slarva med tidpassningen.

Även om – ni och jag – varit trötta så har jag krävt koncentration och seriositet på träningarna.

Ja, jag har varit krävande men förhoppningsvis har ni lärt er att vara noggranna i det ni gör, även när ni inte är helt motiverade.

Däremot har jag varit förstående när ni haft mycket läxor, det är rätt att prioritera skolarbetet. Samtidigt har jag påmint er om att mycket handlar om planering: Använd håltimmarna i skolan och byt bort några meningslösa timmar framför datorn mot effektivt arbete istället.

Förhoppningsvis har ni lärt er att använda tiden effektivt – ta med er den kunskapen även framledes.

Ja, jag har försökt att trösta er när ni har gråtit efter förluster. Jag har tyckt synd om er då ni har arbetat hårt tills matchen är avgjord men ändå inte räckt till.

Däremot har ni – ALLA – vid något enstaka tillfälle börjat gråta innan matchen varit avgjord och då har jag – minst av allt – tröstat er. Det har även hänt att ni då drabbats av mitt onda öga.

 Vad jag försökt att lära er är att jobba stenhårt mot ett mål och inte ge upp i förtid.

Ni vet att jag blir förbannad av följande mening: JAG KAN INTE!

Kom ihåg, vi kan det mesta, om vi bara förbereder oss för uppgiften.

Ja, jag har drivit på er under matcher och ledare – i andra lag – har kritiserat mig men, trots er ringa ålder, har ni tagit mig i försvar.

Om ni själva blir ledare i arbetslivet så kanske ni följer mitt råd – det är viktigt att visa engagemang.

Ni har sett hur jag och Micke har samarbetat och fört er samman tillsammans med spelarna från Sundsvall. Och tro mig – när ni träffas om tjugo år så kommer ni att ha massor av glada minnen att dela.

Förhoppningsvis så har ni lärt er något om samarbete när ni träffar nya människor även i framtiden.

Idag när jag varnar er för killar som söker kontakt genom att – får er att tycka synd om dem så svarar ni:

Jaaaa Bengt, vi vet – vi har hört det förut.......suck

Men jag kan inte låta bli att påminna er om att akta er för människor som vill ge er dåligt samvete.

Samma svar får jag när jag varnar er för killar som vill styra er genom att försöka ändra era intressen och att välja andra kompisar än era vänner.

Ja vi har lirat handboll och har vunnit betydligt fler matcher än vi har förlorat och är - faktiskt - fyra i Norrlands mästerskapen.

Hoppas ni har lärt er att idrotten är en träning för färden mot vuxenlivet.

Det ni kanske inte förstår nu men förhoppningsvis om några år är att ni;

-anpassar er snabbt till nya situationer

-stressas inte av att lösa nya uppgifter

-är utåtriktade och tar kontakt med obekanta människor

-inte låter er styras av killar

-är självständiga

Som son till en gruvarbetare skulle du bli hockeyspelare och gruvis och fan ta om du hade ett litterärt intresse. Själv hade jag ett visst bollsinne men var en ursinnigt dålig förlorare.

Som den dåliga förlorare jag var accepterade jag inte den stora depressionen i Kiruna, under -70/-80 talet, då alla skulle deporteras till landets sydligare delar.

Jag kommer ihåg en text som var sprayad på väggen till Folket Hus:

Siste man i Kiruna – kom i håg att släcka lyset.

Istället riktade jag energin mot studier och kvalificerade mig för nån slags utbildning i Uppsala. I vissa kretsar betraktades detta som ett brott mot den gängse mentaliteten – Du ska inte tro att Du är nånting.

Många av mina gamla kompisar – gruvarbetarungarna – har idag yrken som läkare, jurister, partipolitiker, etc. Andra som var minst lika begåvade är alkoholister eller ligger i evighetens sömn och respektfullt lyser jag frid över Er – men faktum kvarstår att även Ni hade valmöjligheterna.

Kirunabor blev bofasta i landslagssammanhang inom hockey och handboll. Kontakterna bidrog till att vi fick lös pengar från NHL till Gällsta och om – kommunen varit smart – hade vi haft årligen återkommande handbollsskolor i Gnarp under ledning av förbundskaptenen för juniorlandslaget.

Bakgrunden till den här bloggen är att mina barn har upplyst mig om ett Kirunaband som är på väg mot ett genombrott.

När tonårsbarn gör anspråk på att upplysa farsan så intar jag en kritisk hållning.

Ni som inte är där än så vill jag poängtera att detta är en del i frigörelseprocessen. Så fort tonåringarna vill - upplysa och/eller informera - då ska ni ställa er på bakbenen - detta är bara en omskriving för att de anser att ni är insnöade.

Jag har svårt att komma ihåg texter och därför målar jag upp en bild där jag  hänger upp texten och då kommer jag ihåg orden som bildar meningarna.

Jag har förstått att några äldre Kirunaianer följer min blogg vilket känns hedrande – och särskilt för Er vill jag vi gemensamt upptäcker bandet från vår hemstad och då menar jag även Junosuando by.

Och till Er senare – utifrån kommentarerna i min blogg – nångång kommer jag att öppna ett konto på Facebook.

Låt oss lyssna till Willy Clay Band, oavsett om Du är Kiruna eller Gnarpsbo. Och - till Er alla - så medger jag att mina tonåriga döttrar fick mig att upptäcka bandet.

Mina läsare – väl mött igen.

” upon here in the mountains i do just fine.... the only little thing i have to do cause someone calls me for a simple man....just cause my feet ain´t ever gonna leave this land ”